Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8
GÖSTA KELLERMAN
»Vad förståndet här kan inse,
kan jag förklara. Blott av Beatrice —
ty trossak är det — vänte du dig mera».1
Beatrice har blivit en himmelsk intelligens, som influerar
eller inspirerar högre, mystiskt vetande. Hon är en
förmedlande princip i det emanatistiska schemat.
Ljusmetafysiken får även för Dante tjäna att åskådliggöra
detta universella sammanhang. Redan de ord, varmed Paradiso
tar sin början, tala sitt tydliga språk:
»Hans härlighet — Hans, som är alltets drivkraft —
igenomtränger universum, glänser
i ena delen mer, i andra mindre.
I himlen, där Hans ljus är rikast, var jag,
och jag fick skåda ting, dem den som nedsteg
från sådan höjd, ej minns och ej har ord för.
Ty tanken, nära målet för sin längtan,
försänker däri sig så djupt, att minnet
ej äger styrka nog att följa efter.»"
Det väsentliga i skådandet är alltså det outsägbara. Alla
subtila spekulationer kunna ej fördölja den saken. Högre än
det synliga ljuset står också, liksom i ljusmetafysiken i övrigt,
det osynliga, det intellektuella, av tanken abstraherade, där
längtan når sin fulländning:
»Vi från största sfären
ha skilts, och nått det rena ljusets himmel —
ett andligt ljus av kärlek fullt — av kärlek
1 ’ Quanti ragion qui vede
dir ti poss’io, da indi in là t’aspetta
pur a Beatrice, ch’è opra di fede». Purg. 18, 46 ff.
»La gloria di colui che tutto move
per 1’universo penetra e risplende
in una parte piü e meno altrove.
Nel ciel che piü de la sua luce prende
fil’ io, e vidi cose che ridire
nè sa nè puo chi di là su discende,
perchè appressando sè al suo disire,
nostro intelletto si profonda tanto,
che dietro la memoria non puo ire».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
