Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
GÖSTA KELLERMAN
liga viljan är rätten själv.1 Därav följer vidare att rätten i sin
jordiska utgestaltning är detsamma som överensstämmelse med
den gudomliga viljan (ibd). Om man nu betänker, vilken
överväldigande roll just denna rättstanke, människans förhållande till
Guds vilja och rättvisa, spelar i helvetesframställningen, förstås
utan vidare, att kejsardömets uppgift främst är att hålla tillbaka
ondskan, medan kyrkans är den att rena och heliggöra själen.
Kejsardömet företräder så den regulativa, ordnande sidan av
skapelsen, i vars hägn individens kärleksväg kan löpa fram. Det
är klart, att de sociala försyndelserna då måste bevisa sig som
just lika Guds-kränkande som de direkt mot Gudomen riktade.
Brutus och Cassius jämställas med Judas Iskariot, och i paradiset
möter den jordiske vandraren det romerska rikets örn likaväl
som längre upp Kristi kyrkas kors. I paradisträdet ha vi funnit
dem vara förenade.
Men, då det rättstillstånd, som kejsaren så sätts till vaktare
av, utgör ett led i den gudomliga viljan, och då lydnaden
måste betraktas som ett positivt religiöst värde av första rang2,
kan man ej inskränka sig till att säga, att detta jordiska
fridsrike blott skulle möjliggöra människans inre frihet, men ej
verk-liggöra den.3 Detta förefaller vara sant i skenet av att den
logiska bevisbyggnaden är lagd på den aristoteliska
eudaimo-nismens grundval, vilket gör att det mera synes vara fråga om
en naturlig princip av timlig art. Från kyrklig synpunkt är det
ett provisorium, som förorsakats av syndafallets störande ingrepp
i Guds planer. Nu sätter ju emellertid Dante Kristi
försoningsgärning och hans kyrkas framtid i intim samhörighet med det
världsliga universalriket. Detta är möjligt därför, att symbolerna
1 »Quum voluntas et volitum in Deo sit idem, sequitur ulterius quod
divina voluntas sit ipsum ius» (Mon. 2, 2).
2 Samviljandet med Gud är de saligas högsta glädje. Den katolska
kyrkan har ju alltid betonat den ödmjukande lydnadens religiösa värde.
Skulle något »kätterskt» kunna påträffas hos Dante, så skulle det vara detta,
att han hänför rättvisans och därmed lydnadens idé på en »världslig» makt
(som dock ej är världslig för honom).
3 Så FKern, o. a. a., s. 27. Också har Kern, a. a., s. 25, förklarat
att »Staatsgehorsam ist also nicht Selbstzweck, sondern weist über sich selbst
hinaus». Sant, men den kyrkliga nådeanstalten är lika litet sitt eget
ändamål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
