Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Zetterstéen, K. V., Kristoffor Klewbergs hebreiska parentation över Ulrika Eleonora d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kl.EWßERGS HEBR. PARENTATION ÖVF.R DROTTN. Uf.RIKA EI.F.ONORA D. V. I 5<)
tände eld på dem och brände upp dem, så att ingen människa
blev kvar och vi ej hörde något läte av boskap, ty oxar och får,
nötkreatur och småboskap, både stora och små, klagade, flydde
bort och gingo under.
Trots allt detta drogo de sig ej tillbaka och upphörde ej
med sina våldsdåd, utan deras raseri tilltog mer och mer som
havets brus, och de gjorde ännu mera ont. Se, de gingo in i vår
Guds tempel och togo guld och silver och kosteliga dyrbarheter
och drogo bort därmed; de skyndade att utgjuta blod och oskära
marken med lik och uppfyllde alla möjliga platser med gråt och
klagolåt över de döda, ty ynglingar dräptes på gatorna, och
jungfrur föllo för svärdsegg; de gåvo den gamle och den, som fyllt
sina dagars mått, till spillo och skonade icke ens barnen. Så
ödelades hela landet; före dem var det som Edens lustgård och efter
dem som en ödemark, och alla dess invånare voro som en havande
kvinna, då hon är nära att föda, ty så våndades de, så flämtade de
inför varandra, så skriade de och räckte ut händerna, ropande:
Ve mig, jag är sönderkrossad, oläkligt är mitt sår; jag måste
bära det, ty ingen finns, som botar mig.»
Särskilt på stadens torg hördes i dessa dagar högljudd klagan,
ty se, alla studerande rusade omkring på gatorna och ragglade som
druckna; all deras lärdom blev till intet, och de ropade på hjälp
i sitt hjärtas ångest: Vart skola vi taga vägen för att undslippa
mördarne, och vart skola vi fly för att komma undan? De
voro som flyktande fåglar, som skrämda fågelungar, och de
flydde för fienden som en bisvärm för rök och skingrades som
får, när vargen kommer; deras ögon flödade av tårar, och de
höjde sin stämma och ropade: »Ve oss, ty vi måste övergiva
dig, du glada stad, du jublande stad, de vises hemvist och de
enfaldiges och oförståndiges tillflykt.»
Så överväldigade oss mångahanda kval, och den dagen
hemsökte oss den ena plågan efter den andra. Och nu, du dag av
mörker och töcken, av moln och tjocka, förbannad vare du inför
Herren, intet rum må du finna inom månadernas krets. Ulrika,
välsignad och lovad vare du bland kvinnor, vårt folks moder,
vårt lands befrierska, som i denna förskräckliga tid stod upp till
vår hjälp och ej vände dig om till flykt och ej överväldigades
av skräck, så att vi kunde gå till dig och smörja dig till drott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
