Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLI.DOMSPROCESSERNA I UPPLAND OCH UPPSALA 183
vitsordade Lars Larssons berättelse. Olof Johansson i
Ålands-byn, vilken av Matts blivit ombedd att utebli från tinget,
vittnade, att Matts i drucket tillstånd en söndagsafton sagt sig ha
varit i Blåkulla jämte klockarens son. Mårten Mårtenssons
hustru i Stenäs hade varit matmor i Blåkulla, men icke velat
ge honom någon mat där. Mårten Andersson i Västerbyn hade
hört detsamma som Olof. Bengt Persson, som tydligen tagit
Matts Nilssons utsagor för sanning, nödgades nu bekänna, att
han, då Matts ropat, att det funnes många trollkäringar i socknen,
hade sagt: »Jag må väl se, när vi om sådant tala, så töra våra
käringar intet se opp.» Slutligen vittnade Bengt Mickelsson i
Mostad av Balingsta socken, vilken köpt Matts Sefferssons häst,
att denne, som enligt Matts Nilssons utsago ridits till Blåkulla
av Sefferssons hustru, var helt ofärdig. Han kunde »intet annat
se, än han af trollkäringar skulle vara riden».
Trots alla dessa graverande vittnesmål nekade Matts
Nilsson fortfarande och förklarade en del osant, en del för blott
dröm.
Möjligen skulle han ock hava slingrat sig undan, därest
icke länsmannen Anders Jöransson nu i ett lyckligt ögonblick
observerat, att Matts hade aviga strumpor. Detta var något
misstänkt. Visserligen förklarade Matts, på fråga om orsaken,
att han vänt dem, emedan de föregående dag blivit våta och
smutsiga av gyttja, men vid närmare undersökning av Matts
Nilssons person styrktes länsmannens misstankar tillfullo. Matts
befanns nämligen innehava en läderpung med flera nog så
intressanta trolldomssaker, vilka, såsom vi senare skola se, ställa
det utom allt tvivel, att han på rama allvaret umgicks med
trolldom. Matts sökte väl, så gott sig göra lät, bortförklara
sina sakers trolldomssyfte, men rönte föga tilltro. Prosten
Sim-ming finner nu tiden vara inne för ett ingripande och »tilltalade
Matts Nilsson mycket vackert, förehållandes honom af Guds ord
och förmanandes honom i Jesu namn bekänna. Då en gång
utbrast Matts suckande och sade: Ja Gud opplyse.’ Och en
annan gång fällde han dessa orden: ’Jag tillstår.’ Men sedan ändå
kunde intet till någon rätt bekännelse ledas.» Icke heller en
förmaning av prosten Simming i enrum medförde önskat
resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
