Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
emanuel linderholm
Slinke-Malin och Slinke-Maria och båda sedan någon tid i rykte
för trolldom av det aktuella slaget.
Maria förmåddes först att bekänna inför rätten och
meddelade, att hon av modern blivit förd till Blåkulla redan i
barndomen och sedan själv ridit i 30 år. Om färderna till Blåkulla
och det skamlösa levernet där berättade hon ungefär detsamma,
som vi förut lärt känna. Nytt är att hon säger sig ha haft så
kallade bäror, med vilkas tillhjälp hon avhänt grannarna säd och
mjölk m. m.
Sedan dottern bekänt och nu liksom rätten manade den
gamla till bekännelse, föll även denna till föga och bekände, att
hon i sin ungdom, alltså i början av 1600-talet blivit bortförd
av en gammal kvinna i Fansta av Bälinge socken, medan hon
var i tjänst hos en morbroder i Högby därstädes. Liksom
dottern bekände den gamla, att hon haft »beblandelse med den
onde och oftast barn med honom, huru många kunde hon icke
minnas».
Malin och Maria angåvo vidare på fråga, om de visste av
flera trollkäringar i socknen, en stor hop, som de sett i
Blåkulla. Rätten lät visserligen anteckna även dessa, men ansåg
märkligt nog, trots detta uttalande av medskyldiga, onödigt att
införa dem i protokollet alldenstund de »icke äre så ryktbara,
ej heller kunnigt, om de några barn föra».
Ett par bönder besvärade sig högeligen inför rätten över
de anklagelser, som gjorts äv Slinke-Maria och en gosse mot
deras hustrur, liksom dessa även själva på det bestämdaste
protesterade. Rätten, som fann dem icke vara beskyllda för
barnaförande och fria för annat trolldomsväsen, satte ett vite av 40
markers böter för vidare beskyllningar emot dem.
Härmed var rannsakningen slut. Rätten nöjde sig även här
med att förhöra och anteckna vad i saken förekommit och
yttrar sig i övrigt i det närmaste verbotim såsom förut till
rannsakningen i Älvkarleby, som ju ock leddes av Stare. De
anklagades sak hänsköts alltså till hovrätten och en blivande
kommission. I den stora uppländska kommissionens förhandlingar
skola vi återfinna Malin och Maria. Deras slutliga dom skulle
fällas på Uppsala slott.
Den trolldomsrannsakning, som den 19 och 20 oktober 1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
