Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
emanuel linderholm
ingenting av det på ett helt år. Men våren 1676 börjar det
bland den fattigare befolkningen i Bredgränd åter talas om
Blå-kullafärder. Den 10 maj kommo Per Nilssons och Anders Stafs
hustrur inför rådhusrätten och anförde klagomål över Erik
Perssons hustru Kerstin, emedan hon beskyllt den förra för att
»koka», den senare för »taga upp skedarna i helvetet».
Kerstin förklarade, att hon hört detta av en gosse och
berättade för övrigt, att hennes omkr. io-åriga dotter Annika
förts till Blåkulla. Måns Månssons styvmoder hade bett henne
akta på dottern, »säjandes, att fan ville taga bort henne». Flickan
själv hade betygat detsamma och meddelade, att det var Simon
Perssons hustru Anna, som jämte en annan hustru förde bort
henne. Första gången hade detta skett förliden pingstafton.
Sedan hon bekänt, »slogo de henne blå», beto henne och
mjölkade hennes fingrar, tills de fingo ut tre blodsdroppar. Själv
berättade nu Annika, att Simon Perssons hustru pingstaftonen
»drog henne utför trappan och satte henne tillika med flera
barn på hästen som låg vidöppen». Så bar det av över
Kungsängen till Blåkulla, om vilket hon hade åtskilligt att berätta.
Hemfärden togs över kyrktornet.
Såsom vi minnas hade redan vispojken i Domkyrkan sett
»ett grannt kvinnfolk», som enligt hans mening var en
troll-packa. Ej heller i Uppsala undgick man i högre kretsar
alldeles de anklagelser för trolldom, som i Gävle, Stockholm och
annorstädes riktades mot kvinnor av högre stånd, låt vara att
det i Uppsala stannat vid dunkla antydningar mera i det tysta.
Möjligen gick något rykte i denna väg alltsedan vispojkens
besök våren 1675. Säkert är, att den nyssnämnda Blåkullaförda
flickan Annika nu i maj 1675 inför rådsturätten bekände,
»att räntmästarens hustru kom åkandes till fanders med svarta
hästar och svart kusk». I Blåkulla hade Annika vidare sett
skomakaren Hans Ingemarssons hustru, likaså en hustru »i
boden», vilken jämte en Per Nilssons hustru av en gosse,
tillsynes någon ny vispojke, blivit utpekade som trollpackor. Dessa
och andra uppgifter av de förekallade visa att trolldomsförtalet
åter var i full gång.
Men även nu gjorde rätten vad den kunde för att dämpa
den uppflammande trolldomslågan och avslutar till den ändan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
