Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLLDOMSPROCESSERNA I UPPLAND OCH UPPSALA 2 O I
Vidare ansåg rådet betänkligt att, såsom kommissionen tydligt
föreslagit, inkalla 12 män från var socken för att giva
underrättelse om angivnas förra leverne, goda namn och rykte, enär
det icke kunde ske »utan allmogens största besvär, omkostnad
och tidsspillan», särdeles som andtiden nu var inne.
Det ålåge fördenskull häradshövdingen att var ur sitt
tingsställe efter påfordran rannsaka med parterna och deras vittnen
samt sedan ingiva ett rannsakningsprokoll, »som till ett ändteligt
och välgrundadt utslag fordras och rekvireras kan». Även kunde
dock lämpliga personer av kommissionen utses och utsändas i
och för dessa förhör, »på det den utfattige och långväga
allmogen må rättmätige klagan ej afskräckt och förhindrat varda».
Av de anbefallda rannsakningarna har ingen vid genomgång
av de bevarade domböckerna från dessa år påträffats.
Om kommissionens verksamhet under juli och augusti få
vi någon underrättelse av Stiernhööks brev till
Stockholmskommissionens ordf. W. Coyet, daterat Uppsala den 27 augusti
1676.1
På dennes begäran om upplysningar angående
Uppsalakommissionens verksamhet, meddelar S. om en bekännelse av
tvenne gamla kvinnor från Vendel om 80 och 50 år, mor och
dotter — det är tydligen de förut i Vendelsrannsakningen
omtalade Slinke-Malin och Slinke-Maria. Dessa hade jämte andra
anklagade från landsorten suttit fängslade på Uppsala slott.
Först efter flera dagars försök hade den gamla kunnat förmås
att bekänna, emedan hon tyckt det vara »så snöpligit att hon
brukat sådant». Malins bekännelse om färden till Blåkulla och
dess leverne m. m. ha vi redan i annat sammanhang lärt känna.
Hon erkände sig ha fört fogdens barn, och S. anmärker, att
Malins och Marias bekännelser överensstämde med barnens.
Malin angav nu vidare en hustru i Långrede av Vendels socken
och sade, att denna vore en »fullkomlig trollkäring och nu så
kloker att hon sätter en annan i liknelse för sig». Det vill
synas, som om rätten framkastat något tvivel om möjligheten
av barnens förande genom små hål, ty S. meddelade, att Malin
sagt det »barnen när de föras, intet äro så stora som nu utan
små andar ty» — fortsätter hon rimligt nog — »om de vore
1 Finnes i RA. Kommissorialrättens akter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
