Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Sven Kjöllerström, Visitatio Gustaviana. Ett otryckt dokument av Georg Norman - II. Visitatio Gustaviana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VISITATIO GUSTAVIANA
2 53
färdig för Gud; theraf1 kunna wi weta, at tron i thenna saken är
then samtyckio om2 historien af3 Christo och en lifaktig och sann
förtröstning eller tro på Guds miskund, att wi genom Christum hafwa
kunne syndernas förlåtelse. Therföre är nu thet troo, som säyes giöra
menniskona rättfärdiga, att man stadeliga troor Guds löfte om
syndernas förlåtelse och them tager till sig uti sin alfwarliga förskräckelse;
men huru thet tillgår, will man lijtet här efter säya. Nu måtte wi
här och förmanas, att lika som Gud är sannfärdig uti sin tillsäyelse,
så är han ochså sannfärdig uti sin undsäyelse, förty Gud fullkomnar
så wäl alt thet han hotande undsäyer oss med, hwar wij icke giöra
bättring, som han håller thet han läckande tillsäger oss, om wi
ångre oss och troom. Therföre är gagneligit, att thet ock innelyckes
i thenna sakena för the genstörtigas och öfwerdådigas skull, att the
utan twifwel troo skola, thet Gud förfärliga straffar synderna och att
then almennelige wedermöda eller motgång, som är örlig, oenighet,
mord, pestilentzier och hård år, är ett straff, med hwilket Gud
plågar wärlden för syndenes skull, som Christus hotade Jerusalems stad
med förstöring eller nederbrått, therföre att han icke kunde känna
sin salighet, hwilket icke ock så mång år ther efter wederfors
honom, förty som judomen föresagdt war, så hände them ock;
sammaledes måtte wi ock intet twifla utan stadeliga hålla, att alt, som
Gud hotar syndare med, som icke wilja bättra sig, thet wederfares4
oss, och thet är begynnelsen till then bättring, som wi något rörde
om tilförende, nämligen få see sina synd och ther wid utan twifwel
troo, thet Gud med gräseligit straff timmeligt och ewigt will straffa
syndena. Thetta ökar Guds räddhoga i folket och afstyggar thet
ifrån svndena, att menniskiorna icke som annor oskälig diur så falla
i all odygd och slemhet. Men somlige, när the höra, att af them
utäskas bättring, sann förskräckelse och ånger, mena the för sin
förbättring och ruwelses skuld sig skola bekomma syndernas förlåtelse,
och sker så trona förnär (:som oss giöra skall rättfärdiga:) emot
then h. skrifts grund och mening; therföre på thet att thenna läro,
som är, att menniskian genom trona blifwer rättfärdig för Gud och
icke genom gärningar och att gärningar ther till slätt intet hiälpa,
må liufligen förstånden blifwa, skall ther om sålunda predikas.
Alts mankönet war för syndenes skull (:såsom förr är sagdt:)
fördömdt och undergifwit ett ewigt straff; then samma synden
igenom-gick och förderfwade så wår natur, att ingen kunde (: såsom honom
borde:) fullkomligen frukta Gud, ei heller älska honom; alt wår[t]
företagande och upsåt eller wara gärningar i thenna förderfwade naturen
woro i Guds åsyn såsom en styggelse, förty Gud war oss ogunstig
för syndenes skull, thesförutan är wåra gärningar fiärran ifrån then
fullkomlighet, som Gud kräfwer af oss, såsom thet ock händer med
1 U och S häraf. 2 S af. 3 S om. 4 L wederfors.
5 L Att alt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
