Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Sven Kjöllerström, Visitatio Gustaviana. Ett otryckt dokument av Georg Norman - II. Visitatio Gustaviana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VISITATIO GUSTAVIANA
2 53
begärade torderfwadt them, utan på thet troon skall öfwad blifwa
uti them och att Gud will tädan uppenbara sin härlighet, macht
eller wåld; theslikes ock att Gud igenom sådana näfte1 likawist som
genom ena tuktning will någorledis späkia wår käti uti oss. Både
thenne stycken innelycker S. Påwel, när han säger: Wij straffas af
Herranom, på thet wi skole icke med wärldene fördömde blifwa;
thet är [ock] wetandes, att wi altid uti bedröfwelsen äre pliktige
wara Gudi lydoge och gifwa oss under hans faderliga straff och
wilja, såsom wij ock bidiom: Ske tin wilja. Sädan också åkalla hans
namn om hielp och undsättning uti2 wåre farligheter, såsom psalmen
säger: Åkalla mig på tin bedröfwelses dag etc. Theslikes bör oss
ock weta, att the som icke lyda Gudi i thenna bedröfwelsens näfts,
the synda dödeliga, ty thz är emot thet tridie budordet, som biuder
helga hwilodagen, thet är döda then gamla Adam och draga korsset
med tålamod.
Item håppet skall ock förnyas och stadfästas under korset eller
bedröfwelsen genom trona, att wi icke skole tänkia oss förkastas af
Gudi eller3 mena, thet Gud låter wår frestelse större wara, än4 wi
ju them förmåge draga, som S. Påwel lärer 1. Cor. 10.
Om hörsamheet och tacksamhet emot öfwerheten.
Såsom thet äre månge och store wälgiärningar, som oss Gud
igenom thet stånd gifwer, så finnes fåå, som theras myckenhet
betrakta, och är thet märkeliga nyttigt i thetta lekamliga lefwernet till
at beskydda thetta wärdsliga omgänget weta och i minnet hafwa
samma sententier eller texter om öfwerhetena, på thet att folket må
lära wyrda sin öfwerhet och henne älska af hiärtat, som S. Peder
flijteligen förmanar och lärer altså: Undergifwer ider all mennisklig
ordning för Herrans skuld, hwad thet är konungenom som then5
alra öfwerste eller hans fogdar, thet är allehanda hans
befallningsmän6, andelige eller läkte, såsom them af honom uthsände äre till
theras straff, som illa giöra, och twärt om till theras prijs, som
winläggia sig att wäl giöra, ty så är (:säger han:) Guds wilje och
något ther efter: Hedrer och elsker broderskapet, frukter Gud, ärer
konungen. Så skola kyrkopräster hålla folket före7 tregghandan8
kännedom om öfwerhetenes dignitet eller wärdighet.9 Först att
öfwerheten är ett stånd stiktadt och insatt af Gudi, hwilko Gud och
biuder giöra all ära; thernäst att thetta stånd är thet borgeliga och
lekamliga lifwet ändteliga nödtorftigt10 så wäl till the frommas
be-skyddning som the ondas straff.
1 U näffst. 2 U och S uthur. 3 U eller heller; S eij heller.
4 U och S än at. 5 L thet. 6 U och S beställningzmän.
1 S föreläggia. 8 L twäggiehanda. 9 Till det följ. jfr Art. Ord.,
Tidskrift för teologi 1892, sid, 372. 10 U och S nödtorftigheet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
