Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 1. Statsindividualism och nationalism kontra universalism. Korstågstanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
3 1
påvestolen, hade detta i hög grad irriterat den engelska
nationalkänslan. England, som redan förut betraktat påven som en
främling, kom nu att betrakta honom som en landets fiende.
Man kunde ej blunda för det faktum, att avgifterna till påven
via Avignon hamnade i den franske konungens kassa.
Konungamakten höll visserligen igen men drog dock fördelarna av läget.
England utvecklades alltmer till en verklig statskyrka. Den
nationalkyrkliga stämningen i England gick tillräckligt på djupet
för att kunna ge upphov till något mer än en politisk frigörelse.
I denna miljö spirade ju WlCLlFS genomträngande kritik mot
påvekyrkans fundamenter upp. En avläggare av denna anda blev
sedan den hussitiska nationalkyrkan i Böhmen.
Av större betydelse för den närmaste tiden blev emellertid
den inverkan, som den engelska nationalkyrkligheten kom att
utöva på den franska »gallikanismens^ uppkomst. De
galli-kanska friheterna voro nämligen, efter vad HALLER uppvisat,
ingenting annat än ett försök att omplantera den engelska
statskyrkan på fransk mark.1 Härvid ingick »den engelska
statskyrkans praktiska oavhängighet av den romerska kurians
oinskränkta centralisation» förbund med »Paristeologernas teoretiska
opposition mot den påvligt-absolutistiska uppfattningen av
kyrkans väsen».2 Den nationalistiska statskyrkoidén kom att
hembära segern. Sedan Rom åter blivit påvens säte, strävade
Frankrike framför allt efter att bringa påvedömet tillbaka till franskt
territorium.3 När detta ej lyckades, förlorade man intresset för
de kyrkliga enhetssträvandena. Påvarna å sin sida gingo
alltmera upp i de italienska angelägenheterna. Under 1400-talet
kom Kyrkostaten att i betydande grad bestämma påvens
intressen. Påvens privata inkomster skola också från Sixtus IV till
60 à 70 % ha kommit från Kyrkostaten.4
Förhållandena under den stora schismen hade visserligen
öppnat ögonen för kyrkoenhetens upplösning. Nödläget hade
givit fart åt strävandena att i ett allmä7it koncilium få till stånd
1 Haller I, s. 465. Jfr dock von Schubert, ss. 39 f.
2 Haller I, s. 476.
3 Haller, Die Pragmatische Sanktion von Bourges, s. 43.
4 Bauer, HZ 1928, s. 476.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
