Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 2. Stat och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
3 1
voro också Karl VII:s efterträdare villiga att offra sanktionen.*
Även i Frankrike tedde det sig sålunda fördelaktigt för
kungamakten att begagna sig av påvens överhöghet över kyrkan.
Vad slutligen Tyskland beträffar, så inneburo de
fursteprivilegier, som gåvos i samband med Wienkonkordatet, även
här krönet på en lång utveckling. Så hade redan på 1200-talet
landsherrepatronatet vunnit insteg 1 Brandenburg, Holstein,
Preussen och andra, särskilt nordtyska, områden. I
allmänhet infördes det något senare i Sydtyskland.2 Efter en
period av försvagad furstemakt, under vilken ständerna varit på
framryckning, kunde furstarna mot slutet av medeltiden på flera
håll fatta statsrodret med stadigare hand. Särskilt märkbart är
detta i Brandenburg under 1400-talet, varvid såväl Fredrik I
som Fredrik II erhöllo påvlig hjälp till att säkerställa sin makt
över kyrkan.3 Mot domkapitlens alltför stora självständighet
spelade de ut den påvliga provisionsrätten. Det var denna
utveckling, som stadfästes genom Wienkonkordatet och de i
samband därmed träffade överenskommelserna.
Påvestolen fann nu för gott att sanktionera den
landsherr-liga patronatsrätten för Tysklands vidkommande. Ett flertal
förut fria rz/fobiskopar ställdes nu direkt under territorialfurstarna
såsom la7idsh\skopar. Sålunda fick det tyska rikets fortgående
uppdelning i territorialstater sin kyrkliga stadfästelse. Redan
år 1446 erhöll Fredrik III nominationsrätt till biskopsdömena
Trient, Brixen, Chur, Gurk, Triest och Piben, vartill år 1463
lades Laibach och är 1469 Wien och Wiener-Neustadt (den
personliga förläningen frångicks, när år 1480 rätten beträffande
de två sistnämnda utsträcktes till alla framtida österrikiska hertigar).
Därjämte erhöll Fredrik år 1446 nominationsrätt till ett hundra
beneficier vid katedral- och kollegiatkyrkor i sina arvland. Slutligen
fick han samma år rätt att föreslå visitatorer, som i kraft av den
påvliga myndigheten skulle visitera alla kyrkor och kloster i
1 Loserth, Geschichte des späteren Mittelalters von 1197 bis 1492,
s. 670.
2 Spangenberg, Landesherrliche Vervaltung etc., s. 489.
3 Priebatsch, Staat und Kirche in der Mark Brandenburg am Ende
des Mittelalters, ZfKG XIX (1899), ss. 403 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
