Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 3. Reformsträvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
3 1
utan tvärtom det heliga, som skulle omgestalta människan».
Hans åskådning gick alltså ut på, att institutionen-kyrkan var
sakrosankt, medan det var människan själv, som behövde
reformeras. I praktiken omsattes nu denna grundsats så, att det
huvudsakligen blev fråga om klosterreformationer.1 Härvid
gynnades i första hand de redan förefintliga reformrörelserna. Så
erhöll Bursfeldkongregationen omfattande privilegier och bland
visitatorerna i Magdeburgs kyrkoprovins insattes
Windesheim-kongregationens historieskrivare Johann Busch. Under sin två
månader långa Vistelse i Nederländerna visade Cusanus också
sin uppskattning av klostren i Deventer och Windesheim. Men
han begränsade sig ej enbart till klosterreformationer, han
inriktade sig även på att utifrån sin högre filosofiska insikt
undanrödja allehanda urartningar i det kyrkliga och religiösa livet.
Biskoparna förbjödos att lättfärdigt pålysa interdikt på grund
av penningskulder. På provinssynoder i Mainz och Köln
fastställdes Baselkonciliets dekret om regelbundna stifts- och
provinssynoder. Från Halberstadt träffade Cusanus en åtgärd till
fromma för religionens sundhet, i det han förbjöd dyrkan av
blödande hostior. ■ Denna aktion mot vidskepelsen desavouerades
emellertid av påven. Även sökte Cusanus på provinssynoden i
Magdeburg avskaffa den gängse missuppfattningen av avlaten,
att denna skulle avse befrielse från såväl straff som skuld. Att
han ivrade mot simoni och konkubinat, hörde mera till det
övliga.
En kombinerad reform- och väckelseverksamhet bedrevs
samtidigt i Österrike, södra och östra Tyskland samt Polen av
den populäre franciskanske folkpredikanten CAPISTRANO.2
Förutom åt ren väckelsepredikan, anlagd på att väcka botstämning
bland folket (understundom med resultat som påminna om dem
Savonarola nådde i Florens), ägnade han sig åt att reformera
klostren av sin egen orden. Särskild vikt lade Capistrano på
’ Jfr Hefele-Hergenröther VIII, ss. 41 ff.
2 Pastor I, ss. 482 ff. Det tyckes vid denna tid ha funnits en hel
rad nitiska kyrkomän, som satte in sin kraft på att höja kyrkan ur dess
förfall. Som exempel må ytterligare nämnas Augsburgsbiskopen Peter von
Schaumberg (1424—69). Se Schairer, Das religiöse Volksleben am
Aus-gang des Mittelalten, s. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
