Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 3. Reformsträvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O
GÖSTA KELLERMAN
reformverksamheten. En ny generation träder till makten, som
förgätit Baselkonciliets erfarenheter och uppenbarligen känner
sig som »beatus possidens» på den återförvärvade maktens tinnar.
Den närmast följande påven, paulus II, representerar dock en
övergångsperiod, om vilken vi f. ö. dessvärre ej veta mycket,
då större delen av påvebreven från hans pontifikat gått förlorade.1
Om reformåtgärder från Paulus II:s tid veta vi intet nämnvärt.
Däremot utvidgades beskattningen av kyrkan genom att de
unierade beneficierna pålades s. k. quindennier, att utgå vart
femtonde år.2 Men denna finansåtgård av den venetianske
köpmanssonen bör väl närmast betraktas såsom utfyllandet av en
lucka i beskattningssystemet. För övrigt ägde Paulus II:s
regemente en stor styrka i hans strävan att besätta kyrkans
ämbeten med värdiga män. Så lär han ha uttalat, att, om påven
annars kunde vara rriänniska, så måste han vid
biskopsutnämningar vara en ängel och vid kardinalsutnämningar Gud själv.
Hans biograf Canensius intygar, att han tillsatte lediga ämbeten
först efter moget och fritt övervägande och med hänsyn till
personlig förtjänst.3 Detta måste givetvis inverka fördelaktigt
för kyrkans anseende.
Med Sixtus IV (från 1471) vände sig bladet. En otrolig
ansvarslöshet vann insteg vid kurian. Ej nog med att
reformverksamheten nu alldeles inhiberades, utan missförhållandena ti
11-växte på ett lavinartat sätt. Betecknande för omsvängningen är,
att medan Pius II hade gynnat stränga ordensriktningar såsom
kar-tuserna och de franciskanska observanterna, så gynnades nu
de franciskanska konventualerna. Genom bullan Marc magnum
(3I/s 1474) utökades deras privilegier i hög grad, varvid de bl. a.
erhöllo jurisdiktion även beträffande påvliga reservatfall och
befriades från tionde och biskoplig överhöghet.4 Aven
dominikaner och karmeliter hugnades med liknande privilegier, ägnade
att undergräva den kyrkliga organisationen. Dominikanorden
1 Pastor II, s. 384.
2 Pastor II, s. 376.
3 Det är med hänsyn härtill särskilt beaktansvärt, att den man, som
alltifrån 1470 för fyrtiofem år framåt kom att stå i spetsen för den svenska
kyrkan, ärkebiskop Jakob ulvsson, hade Paulus II att tacka för sin
utnämning.
4 Pastor II, ss. 607 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
