Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Karl Bäckgren, Skaga offerkyrka i Tiveden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKAGA OFFERKYRKA I TIVEDEN
125
Ännu en tredje sägenvariant finnes om Skagens stavkyrka.
Prosten R. Conricus meddelar i sin bok: »Fädernas kyrka —
Stavkyrkan», följande: »En jägare kom midt i en uppvuxen
ungskog att oförtäckt stöta på ett litet halvt förfallet kapell,
vars dörr hängde halvöppen på blott ett gångjärn, och framme
i koret träffade han på en björn, som blev hans byte.
Digerdöden hade här härjat, hela församlingen var utdöd, och själva
minnet av kyrkans tillvaro hade förbleknat.» Prosten C.
tilllägger: »Samma saga är förknippad med åtminstone fyra av
Norges stavkyrkor (Hedal, Grindaaker, Opdal och Tuft).
Angående ett par av dem menar man sig ännu kunna minnas, att
fäderna berättat om björnhuden, som till yttermera visso legat
som matta framför altaret.»
Enligt en ännu fortlevande sägen skall den, som byggt
Skaga kyrka, bott på Ramsnäs herresäte i Finnerödja och hava
inflyttat från utlandet.
I Skagens gamla by — och därmed rätt högt ovan Undens
egentliga strandbygd — har Skaga kyrka haft sin belägenhet.
I kristenhetens äldsta tider i vårt land synas hennes väggar
ha blivit resta av grova furuplankor. Stavkyrkans
konstruktion hade hon. Ganska betydande var hennes höjd upp till
kroppåsen, varför taket var brant och av stor yta. Ett litet
vapenhus fanns å södra sidan emot västra gaveln. Sparsamt
ljus släpptes in genom tvenne små fönstergluggar, en i det lilla
långhuset, den andra i koret. På 1790-talet, då kyrkan enligt
meddelande av prosten Wennerholm reparerades, blev den
»bräd-slagen utvärtes till väggar och tak samt invärtes målad,
utvärtes rödfärgad». På kyrkogården, som var instängd med
gärdesgård, stod en klockstapel av trä »med en liten malmklocka uti».
I övrigt funnos där i riklig mängd granar, »vilka voro
under-kvistade jämnt efter kyrktaket».
Skaga kyrka har uppenbarligen haft växlande utseende
genom seklen, allt efter de reparationer av mer eller mindre
genomgripande art, som övergått densamma. Ursprungligen
saknade hon brädbeklädnad, varigenom stavkyrkokonstruktionen
för digerdöden, efter sägnen skola där alla blivit döda och begravna på en
liten plats, vilken ännu kallas kyrkogård; rudera efter en stenmur, som
omgivit den, synas ännu». (P. E. LINDSKOGS Beskrivning om Skara Stift.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
