Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Karl Bäckgren, Skaga offerkyrka i Tiveden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 26
KARL BÄCKGREN
och ibland den enfaldigare allmänheten, vilken av vantro och
förblindelse tyckes därigenom åsidosatt sin aktning för första
budet i Herrens heliga lag, varpå närvarande menighet utan
minsta gensägelse yttrade sig, att de ej hade något däremot
påminna utan vore nöjda, om de därvid brukade vidskepelser
avskaffades genom detta capells änteliga ödeläggning och
nedtagande; allenast med förbehåll, att dem icke må åläggas
verkställigheten därav; därhos i förmodan att sådan anstalt utan
liknelse torde anteciperas av dess omförmälta bofällighet, vilken
nu är så stor, att prästerskapet vid kyrkorådet i Undenäs den
31 juli 1774 givit ad protocollum tillkänna, det de icke utan
fruktan för olycka vågade sig vidare där hålla de därstädes
vanliga tjänster på Marie Bebådelse-, Kristi Himmelsfärds-,
Midsommar- och Mikaelisdagarna, sedan nu byggmästare på
anmodan detsamma besiktigat och intygat, att han icke tilltrodde
sig någon reparation därpå företaga genom dess uppvägande,
helst alla nockningarna i de uppresta väggstockarne vore
förruttnade. »
I skrivelse av den I4/s 1814 till Skara Domkapitel
meddelar prosten M. Wennerholm, att »i Skagen uppläsas inga
förordningar, ingen kommunion hålles där, inga lik begravas, ingen
sockenstämma hålles, utan alla däromkring boende lyda till
Undenäs kyrka, till vilken därifrån kan vara ungefärligen en mils
väg». Gudstjänst förrättas där allenast fyra gånger årligen.
På prosten Wennerholms tid hade tydligen begravning å
Skaga kyrkogård upphört. Så skedde väl i samband med
upphörande av de söndagliga gudstjänsterna här. När de avlidna
skulle ned till Undenäs, klövjades kistorna på grund av vägens
besvärlighet. De fastbundos vid tvenne »likstänger» med hål
för seltamparna i båda ändarna, och gick härvid en häst före
och den andre efter kistan. I regel fästes kistorna med vidjor.
Och genom dessas och stängernas gnidande mot kistans bräder,
framkallades ett knarpande ljud, som tydligt röjde, varest slika
likföljen drogo fram. »När sorgetåget hunnit till Undenäs
fattigstuga», skriver P. A. Säve, »sönderslogos alltid likstängerna,
och likkistan sattes på bår, varefter jordfästningen skedde.»1
1 Skogsbilder frän Tiveden, ett skilderi av fornlivet där, folksägner,
husbruk, Skagens kapell m. m. i Ny Illustrerad Tidning 1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
