Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - I. Det andliga tillståndet i Närke vid 40-talets ingång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
R. RÉDELIUS
länge han levde, plägade läsa högt för de sina ur Nohrborgs
postilla. Ganska många i N. Solberga med angränsande
socknar voro på 1820-talet allvarliga och saliglietssökande själar.
De samlades då och då till gemensamma andaktsstunder med
bön och läsning och fingo såsom många andra namnet »läsare».
Redan såsom yngling gick Johannes Palmqvist långa vägar för
att rådfråga rättsinniga präster och få höra ett rent och kraftigt
Guds Ord, tretton mil för att höra Sellergren och elva för att
höra Nyman, de båda anderika Smålandslärarna. Ganska snart
blev han också förtrogen både med »Mose och Lambsens visor»,
flera av Linderoths sånger jämte »Sions sånger». Efter
övervägande självstudier kunde han avlägga organistexamen vid
musikaliska akademin i Stockholm och fick 1832 plats såsom
organist vid Nacka kapell och lärare vid eti skola i närheten.
Under de två åren i Nacka knöt så Palmqvist kontakt med den
märklige George Scott och hans fromma krets i lusthuset vid
St. Trädgårdsgatan i Stockholm.1
Med Johannes Palmqvist flyter nytt andligt blod in i Närke.
Gammal svensk lutherskt-ortodox, pietistisk, herrnhutisk och
anglosachsisk fromhet hade hos honom ingått förening. Ej
under, att hans insats blev befruktande på den andliga
utvecklingen i Närke. Han måste betraktas som en av de viktigaste
förgrundsgestalterna i Närkes kyrkohistoria under 1800-talet.
Konventiklarna i St. Mellösa klockaregård, som begynte
redan på 30-talet, voro något helt och hållet nytt för trakten.
På 1700-talet fanns det ju i Örebro små grupper först av s. k.
radikala pietister, sedan av »bröder», ja t. o. m. på landsbygden
t. ex. i Lännäs, då Olof Strandberg var kyrkoherde därstädes,
torde det då ha funnits kretsar, vilka samlades till enskilda
andaktsstunder.2 Vad som i nästa århundrade fanns kvar av dessa
mer eller mindre separatistiska grupper är okänt. Den
herrn-hutiska rörelsen hade i vårt land en viss förmåga att förkyrkliga
fromhetslivet. Man kan möjligen antaga, att det år 1808 stif-
1 A. Drake och J. A. borgström, De svenska baptisternas historia.
I, Stockholm 1898; n. J. nordström, Svenska baptistsamfundets historia, I,
Stockholm 1923.
2 E. Linderholm, Sven Rosén, Uppsala 1911; N. Jacobsson, Den
svenska hcrrnhutismens uppkomst, Uppsala 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
