Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - III. Kvistbro i Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köparna
161
arna österut vid Vekhyttan på en allmänningsmark därstädes,
vid det ensligt liggande Sirsjötorp uppe på den höga
Trollkarlsklint och i Ribbohyttan.
Mest känd i roparerörelsens historia är »ropningen» i
Vekhyttan söndagen den 23 juli, då två till tre tusen människor
från fyra landskap, Närke, Värmland, Västergötland och
Västmanland, lära ha varit samlade, beskriven i Ekman-Olléns »Inre
missionens historia», fastän på ett i denna källa vanligt sätt
smyckad med drag, uppkomna genom senare tiders
legendbildning.1 Psalmer och sånger sjöngos. Smedberg och hans
följeslagare »ropade» i timtal. Tjogtals av människor skakade och
föllo till marken eller började själva »ropa». Varningar, suckar
och högljudda jämmerrop ljödo oavbrutet i folkskarorna. Även
de, som hade föresatt sig att vara oberörda, drogos med av
massuggestionen och kunde falla ned och bli såsom medvetslösa.
Guds Ande var trots allt å färde. Många gingo på natten
därifrån, för livet märkta med bekymmer och oro i salighetssaken,
vilket också kom att visa sig i ett förändrat leverne.
Det är sannolikt kyrkoherde Eilitz, som skriver i sin
äm-betsberättelse till prästmötet 1847, när några år sålunda gått:
»Qvistbro socken har i sednare tider blifvit anmärkningsvärd
för de derstädes, vid Wekhytte bergsmansby, började religiösa
rörelserna inom Nerike. Ehuru begynnelsen deraf var bedröflig
och till sina omedelbara följder olycklig för många, hade den
dock det goda med sig, att folket i socknen, förut supigt och
vildt, blef väckt till bättre känslor och ett kristligare lefverne,
hvilket allt mer och mer spridt sig till grannsocknarna och än
längre inåt provinsen. En förrymd artillerist, vid namn
Smedberg, kom nämligen i slutet af juni 1843 ifrån Westergöthland
till förutnämnda by och började predika och förvirrade många
med sina läror. Han hade en viss förmåga att genom
förskräckande och hotfulla målningar, dock framsagda utan mening och
sammanhang, uppjaga inbillningskraften till så hög grad, serdeles
hos de okunnigaste, att deraf uppkommo till och med physiska
skakningar och convulsioner, ömkliga att åse. Hans föredrag
höllos om aftnarna, till sent inpå nätterna, å öppna fältet, under
1 Ekman-OllÉn, a. a. (Ur historisk synpunkt sett en vansklig källa
att bygga på, då materialet är föga historiskt-kritiskt bearbetat.)
II—3463. Kyrkohist. Årsskrift 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
