Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - III. Kvistbro i Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r. redelius
Man kan nog icke förneka, att denna s. k. böneskrift är
åtskilligt eufemistisk. Det var inga änglar, som deltogo i
slagsmålen. Några av Smedbergs försvarare voro ju redan förut för
brott tilltalade.
Enligt häradsrättens utslag dömdes Smedberg,
Persson-Björk och dennes hustru, Törnblom och Anders Larsson, som
ju samtliga förut voro häktade, vidare makarna Bellström, Erie
Johan Ersson, Pehr Erie Ersson, Jan Fredrik Jonsson, dottern
Anna Brita Bellström, hustrurna Ingrid Wikström, Catharina
Ersson, Catharina Ringkvist och Christina Carolina Carlström,
till ett års fängelse jämte 28 dagars vatten och bröd förutom
vittnesersättningar, gottgörande av resekostnader och
dagtraktamenten. Jonas Jonsson slapp, ehuru häktad, undan med böter,
vartill också åtskilliga andra dömdes. Att han, som dock
mycket aktivt deltagit i oroligheterna, kom så lindrigt från det hela,
torde till en del ha berott därpå, att hans hustru, som var
blind, lät inlämna en särskild mycket rörande böneskrift. Alla
till fängelse dömda inmanades genast i häktet i avvaktan på
Svea hovrätts utslag. Hustru Wikström tilläts dock med stöd
av läkarebetyg — hon var stadd i havandeskap -—■ att förbli
på fri fot.
Genom hovrättens beslut av den 22 februari 1844
förvandlades både hustru Wikströms och Smedbergs straff till böter,
varför Smedberg omedelbart frigavs. De övriga dömdes till ett
års allmänt arbete i stället för fängelse, männen på Malmö
fästning och kvinnorna på »norra correctionsinrättningen» i
Stockholm.
Men Kungl. Maj:t lindrade ytterligare i utslag av den 1
augusti samma år. Samtliga med undantag av Persson-Björk
och Törnblom förskonades från det allmänna arbetet. De hade
dock redan då länge suttit i fängsligt förvar. De två nämnda
avfördes till Malmö i början av september 1844.
Genom myndigheternas ingripande led ju roparerörelsen i
Kvistbro ett betydande avbräck. Elden brann hastigt ned. Men
det glödde under askan. Smedberg begav sig till sin hemort.
Han predikade aldrig mer, förföll så småningom fullständigt och
dog i stor misär i Hova fattigstuga den 5 februari 1892.1 Men
1 Hova död- och begravningsbok 1892, Hova kyrkoarkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
