Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - IV. Lerbäck i Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roparna
1 7 5
ha helt och hållet upphört efter detta förhör i Strängnäs på
sensommaren 1848.
Prästerna i Lerbäck, såväl kyrkoherden Stawelius som hans
adjunkt, Gustaf Wilhelm Müntzing, född 1817, efter 1845 också
skolpräst vid den fasta folkskolan Lugnet på prästgårdens ägor,
stodo reserverade emot rörelsen. Deras ståndpunkt var väl
ungefär densamma som framkom i prostens i kontraktet,
kyrkoherden i Askersunds landsförsamling, hovpredikanten Lars Niklas
Ljungberg, född 1783, ämbetsberättelse till prästmötet i
Strängnäs 1847. Han skriver beträffande Lerbäck: »De sednaste åren
hafva inom Församlingen absoluta nykterhetsifrare uppträdt,
tillegnat sig och spridt alla utkomna nykterhetsskrifter och på ett
verksamt sätt sökt göra proselyter. Om genom deras
intoleranta nit mera godt än ondt befordrats, torde vara svårt att
bestämma. Redan före dessas uppträdande hade nykterheten
märkbart blifvit främjad och berusning af starka drycker mindre
och mindre visat sig. Onekligt är dock, att antalet af dem,
som afsagt sig bruket af brännvin under sista tiden blifvit ökadt,
och skulle detta med skäl kunna anses såsom ett godt tidens
tecken, om ej menliga följder deraf härflutit, såsom Phariseism,
svärmerier och religiösa dubier. Vid de ofta förnyade
sammanträden, nykterhetsifrarne hållit, hafva till en början
nykterhetsskrifter blifvit förelästa och commenterade, hvarefter ur Postillor,
serdeles den af Linderoth, predikningar blifvit upplästa, ju
skarpare, ju bättre. Sedan sinnena, synnerligast de mer retbara,
härigenom blifvit uppskakade, hafva, genom missförstådda
bildliga talesätt och från sitt sammanhang lösryckta ord, dels
religiösa scrupler, dels fanatisk ifver, hos en och annan uppkommit.
Af de flesta deremot är uppmärksamheten fästad vid de
personer, som ej tillhöra deras coteri. De afsäga förkastelsedom
öfver alla som smaka brännvin, deltaga i samqväm, roa sig med
dans, bena hår eller i klädsel afvika från en viss schnitt m. m.
som afser den yttre menniskan, med ett ord, de föra samma
jargon som de s. k. Roparne.»1
Roparerörelsen såsom sådan spelade år 1848 ut sin roll i
Lerbäck. Men den bildade underlag för nya andliga rörelser.
1 Prästmöteshandlingar 1847, S.D.A.
12 — 3463. Kyrkohist. Årsskrift 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
