Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Brev från John Durie åren 1636—1638 utg. av Gunnar Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
westin, brev från john durie
2 o i
i februari 1635 var han åter i England. Sommaren samma år
reste han åter till Nederländerna för att fortsätta
underhandlingarna där, och i maj 1636 kom han på Louis De Geers
kallelse till Sverige, där han stannade i över två år.
Sedan Durie i några veckor uppehållit sig hos De Geer i
Norrköping, begav han sig till Stockholm. Han hade då
rekommendationsbrev från De Geer till några av
förmyndarregeringens män, av vilka en var riksdrotsen Gabriel Gustafsson
Oxenstierna, rikskanslerns broder. De Geer hade redan förut
under vistelsen i huvudstaden talat med dessa män om det
protestantiska försoningssträvandet och även tyckt sig finna
välvilja för saken. Själv önskade De Geer religionsfrihet för sig
och sitt folk. När Durie kom till Stockholm, sökte han också
snart nog att komma i förbindelse med förmyndarregeringens
män, men några positiva åtgärder kunde det icke bli fråga om
så snart. Man var benägen att uppskjuta saken, tills den store
rikskanslern, som ännu icke återkommit från Tyskland, hade anlänt.
Med Axel Oxenstierna och hans bistånd räknade Durie mycket.
Så fort Axel Oxenstierna i mitten av juli var kommen till
Stockholm, uppvaktade Durie honom med ett brev och lät
honom veta, att han var väntad även av Durie, som gladdes över
hans lyckosamma återkomst. Sedan följde ett par års enträget
arbete å Duries sida för att vinna den svenska lutherska kyrkan
för den planerade protestantiska enheten. Statsmännen hoppades
Durie mycket av, hos dem låg icke svårigheten, enligt hans
mening. Faktum var också, att Sveriges läge i det tyska kriget
nu var sådant, att det för de svenska statsmännen gällde att
hålla alla förbindelser öppna mot det oberäkneliga öriket i väster.
Rikskanslerns obestridliga intresse för Durie torde till icke ringa
grad ha bottnat i det sakförhållandet, att Durie verkligen
uppträdde med rekommendationsbrev från både Karl I och William
Laud. Efter Prag-freden 1635 och det nya stilleståndet med
Polen samma år med dess svåra villkor var Oxenstierna särskilt
tillgänglig för ett sådant ombud från England. Huruvida han
vid denna tid hade något djupare, principiellt grundat intresse,
är en fråga, som får diskuteras i annat sammanhang.
Duries underhandlingar i Sverige skall av mig i ett särskilt
arbete undersökas. Det må vara nog att här säga, att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
