Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 3. Församlingsstyrelse och kyrkans inkomster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLINGSLIV I NORRBOTTEN
2 59
samt förhör medhanns under dagens överläggningar. För några
debatter torde det icke ha blivit vidare rum, och om det, som
avsåg socknens uppdelning i skriftrotar och bårlag, hade
visitator troligen på förhand kommit överens med pastor och
kyrkvärdar eller församlingens mera betydande män. För det nya
pastoratet torde såsom redan antytts ha stadgats vad som var
sed — törhända rätt gammal sådan — i andra församlingar.
Rörande församlingsstyrelse7i lämnar visitator inga
fullständiga föreskrifter. Här som annorstädes var den i viktigare ting
beslutande myndigheten pastor med församlingen, samlad till
sockenstämma. Den verkställande och övervakande makten hade
pastor med kyrkovärdar, sexmän och uppsyningsmän. En
åtminstone för mig ny och intressant upplysning lämnas i
protokollet beträffande begreppet kyrkoråd, då det heter, att
bårlagen, om vilka mer skall talas längre fram, skulle ha »sina
huvudmän, de där tillika äro kyrkoråd, sex- och
uppsyningsmän». Om detta, såsom man får förmoda, var allmän sed, så
utgör denna notis ett belägg för att en organisation med
ganska bestämd sammansättning redan vid denna tid existerade,
motsvarande vad tidigare benämnts »kyrkoherden med kyrkans
sexmän och kyrkovärdar och de äldste i församlingen».1 A ven
vissa i en församling bosatta »ståndspersoner», såsom
häradshövding, kronobefallningsman och dyl. voro troligen självskrivna
bisittare i »kyrkorådet». Till kyrkorådets överläggningar
kallades säkerligen ofta endast några få av dem, som ägde däri
deltaga.2
Uppsyningsmännens skyldigheter framgå av protokollet och
närmare upplyser därom protokollet från ett prosteting i Piteå3,
vilket hölls år 1651 av den nitiske och framstående prosten där
Thomas Rozelius. Det heter däri: »Emedan och stor
försummelse inryter medh een hoop vthi församblingen, som offta
för-suma gudztiensten, icke kommandes så offta till kyrkio, som
dhe och dheras folk kunna haffua lägenheet till; thy ähre dhesse
fölliande förordnade till kyrkevachtare vhtj byiarne». Trettio
bönder uppräknas här, för större byar två, eljes en i var by.
1 Jfr min framställning härom i a. a. I s. 133 ff.
3 Alb. Nordberg, a. a. I s. 134.
3 Piteå landsförsamlings kyrkoarkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
