Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 10. Kyrkoförsummelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLINGSLIV I NORRBOTTEN
2 59
Detta mål var ingressen till en i det föregående berörd,
vidlyftig rättegång mot Nordmark, med prosten såsom angivare.
Lyckligtvis slutade den med förlikning. Orsak till densamma
synes ha varit, att komministern icke i önskad omfattning
rådgjort med sin förman, utan visat denne »sidwördnad». Kanske
bör man räkna med prosten Unæus’sjuklighet såsom bidragande
orsak. Linné berättar1 om honom 1732, att han var »artriticus»2
och att han genom bruk av en hälsokälla vid Gamla staden »mist
några stenar». Han dog som nämnt år 1735. Nordmark
företedde vid rättegången intyg av allmogen, kallad till
sockenstämma, vari vitsordades, att han städse uppfört sig »som en
uppbyggelig, redelig, trogen och beskiedelig Prästman ägnadt och
anstådt», så att de ej kunde annat än »älska och berömma»
honom. Intyget var underskrivet av ombud från alla byar.
Under följande år t. o. m. 1742 förekommo vid Luleå
häradsrätt inga åtal för gudstjänstförsummelse annat än tre under
år 1738, av vilka dock endast ett medförde för utevaro från
böndag vanliga böter, 40 mr smt. De båda andra åtalade kunde
uppvisa laga förfall. Den ene hade blivit sjuk under
kyrkfär-den, den andre hade färdats på skidor och ränt ned i en vak
på Angesbyfjärden.
Då jag icke fört min undersökning av domstolsprotokollen
längre än till år 1742, kan jag icke säga, i vad mån mål
rörande försummad gudstjänst därefter förekommo, men om så
var, får man förmoda, att sådana då, liksom under närmast
föregående tid, gällde högtider, framför allt böndagarna, vilkas
bevistande fortfarande var synnerligen strängt föreskrivet.
Troligt är, att en undersökning rörande kyrkobesöken i
övriga norrbottniska församlingar skulle ge ungefär samma
resultat. Jag har redan citerat prosten Rozelius’ klagan över
missförhållanden i Piteå socken vid mitten av 1600-talet. Vid
biskopsvisitation i Nederkalix år 17263 vitsordar pastor, att
hans åhörare »flitigt bivvista gudstjensten», men- ett
sockenstämmoprotokoll från samma socken år 17403 visar, att man där
vid de stora högtiderna reste hem eller till fiske m. m., innan
högtiden var ändad. Man tog »målning» med sig i kyrkbåten,
1 Iter lapponicum (Fries’ ed.) s. 91. 2 Led av gikt.
3 Nederkalix kyrkoarkiv.
19 — 34732. Kyrkohist. Årsskrift 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
