Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - H. S. Nyberg, Ett nytt textfynd till Manikeismen. Recension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34° H. S. NYBERG
Problemet har principiellt lösts av H. H. Schaeder i hans
år 1927 utgivna geniala programskrift Urform und Fortbildung
des manichäischen Systems (i Vorträge der Bibliothek Warburg
1924—25). Schaeder antager här, att Mani till grund för sin
religion lagt ett klart genomtänkt filosofiskt system, som
åsyftade en världs- och livsförklaring och avsåg att meddela
människan den gnosis, som hon behövde för sin frälsning. Detta
system kunde uttryckas i klart rationella tankeformer, det var en
Åöyo; i grekisk filosofisk mening. För att nå människorna med
denna lära anknöt han emellertid direkt till deras gängse
religiösa språk och brukade detta såsom stilelement för sitt system.
Vände han sig till kristna, så talade han de kristnas språk;
vände han sig till iranier, så översatte han sin lära till iransk
mytologi. Han var i främsta rummet missionär, och för sin
missionspraxis lät han icke blott översätta utan även
»omstili-sera» sin lära alltefter de folks behov, vilka han ville vinna.
Själv talade och skrev han syriska och använde kristet
uttryckssätt, liksom han i allt ville gälla såsom »Jesu Kristi apostel»,
vilken benämning han brukar om sig själv i sina brev. Men
då han ville vinna den sasanidiske konungen Säpür I, så skrev
han på pehlevi och uttryckte sig som en iranier. Hans
församling har fortsatt på den av mästaren inslagna vägen.
Mani-keismens missionspraxis består genomgående i en interpretatio
manichaica av andra religioner.
Schaeders tes, om ock måhända i formuleringen väl starkt
tillspetsad, är genial och gör i ett slag de starka skillnaderna i
framställningen av manikeismens läror begripliga. Det är klart,
att vi på detta sätt få i huvudsak två parallella linjer av
mani-keisk tradition: en västlig med kristet-hellenistiskt uttryckssätt
och en östlig med iransk mytologi som förnämsta stilmedel. I
sak råder ingen skillnad i läran. Huvudmassan av
Turfanfrag-menten representerar den östliga, iraniserade linjen; de kristna
källorna återspegla den västliga traditionen.
Anda till för några år sedan var situationen den, att vi
genom Turfanfragmenten hade en viss tillgång till den östliga
manikeismens originalurkunder men av den västliga
manikeismens endast ägde osäkra småfragment, som kunde framletas ur
motståndarnas skrifter. Nu stå vi inför en ny situation. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
