Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia - I. Den Leijonhufvudska donationen. Av N. J. och Edvard Söderberg - III. De Småländska hemmanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER TILL UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA
I I
— ehuru omväxlande med ljungblandad eller starr- och fräkenbeväxt
mark. Höet inbäres i allmänhet på bårar i foderrummen, hvarför
det ej var så lätt at erhålla upgift på afkastningen uti hö.
Höbärgningen beräknades emellertid på godset stiga til omkring 300 à 320
enbetslass.
Betet är på några ställen såsom Hedensnäs, Fosterhult och
Jonsbo tillräckligt; wid Kråkeryd och Holtslida klent: på de öfriga
ställen förswarligt. Löfbrott finnes öfverallt, men icke til den mängd
eller godhet som i Calmare län. På hela godset finnas blott 7
hästar, 30 à 36 Boskapskreatur, nästan lika många får och på några
ställen ett betydligt antal getter. Biskötsel idkas på något enda
ställe och gifvande fiske hafva de flesta hemman uti angränsande
sjöar och strömmar . . . Tillräcklig skog finnes i denna trakt nästan
öfverallt och utgöres af tall af ganska vacker wäxt. Hallanäs har
den bästa . . . Hemmanen i Jönköpings Län ehuru wida swagare
än i Calmare Län, äro likwäl lika högt roterade. ... På hela
godset finnas nära 3 soldatrotar, hvilka isynnerhet under krigsåren
förorsakat Aboerne ansenliga omkostnader . . . Folkets goda lynne är
för öfrigt detsamma, som i Calmare-Län, men utmärkes af mindre
hyfsning, och således mera enfaldighet i begrepp och upförande.
»Hemmanen i Lönneberga socken, som otvifwelaktigt utgöra
förnämsta delen af domkyrkans fasta egendom, bestå af nio
oförmedlade hemman med tre torp, och utgöra efter förmedling 6 V4 mantal.
De äro alla belägna uti en krets omkring Lönneberga kyrka, på
högst 3/s à V? mils afstånd från hwarandra och äro till största delen
inbördes angränsande med sina ägor.»
Domkyrkans gårdar i Lönneberga uppgå med de tre skattelagda
torpen till ett antal av 33 st. med lika många åbor. Byggnadssättet
på gårdarna befanns överträffa Anjous förmodan i avseende på
prydlighet och bekvämlighet. Rödfärgning av ej blott mangårds- utan
även alla ladugårdshusen var överallt vanlig. »Skilnaden var märklig
på de ställen, där andra hemman funnos i samma by. Uti
åbygg-nadens beqwämlighet och prydlighet visade sig tydligt, hwilka Aboer
warit mindre beskattade och i följd deref mera wälmående.
Åkerjorden består», fortsätter Anjou, »öfwerallt (med undantag
af torpen, som hafwa sandjord) af sandblandad swartmylla, brukas
i tredingssäde och är icke ofruktbar, då den behörigen skötes, som
ock på de flesta ställen fanns wara skäligen iakttaget. Wanliga
utsädet är litet höstråg, mest wårråg, korn och hafre, och afkastningen
i wanliga år anses wara 5:te, 6:te och högst 7:de kornet.
Inne-warande år 1816 war grödan i allmänhet rätt wacker och
afkastningen torde beräknas till 500 tunnor på hela godset. En stor
swårighet för åkerns tilbörliga häfd utgöra de til ofantlig myckenhet
öfwerallt befintliga stenrör och stora jordfasta stenar. Den som
endast sett Uplands och Östhergötlands åkerfält kan knapt göra sig
2—35525. Kyrkohist. Årsskrift 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
