Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia - I. Den Leijonhufvudska donationen. Av N. J. och Edvard Söderberg - III. De Småländska hemmanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 2
N. J. SÖDERBERG OCH EDVARD SÖDERBERG
tjuvnad. Sven Hermansson på torpet Nybygget hade befunnits
vara försumlig i byggnadens underhåll och ägornas hävd. Peter
Nilsson i Nymåla och Peter Andersson i Rättelsbo kunde ej
fritagas från överflödigt bruk av starka drycker. På härav
föranledda varningar och förmaningar följde de bästa löften om
bättring. Bland skuggsidorna omnämnes en vana, som av ålder
varit rådande härstädes, nämligen »at Föräldrar eller
Swärför-äldrar, ännu i sina raska år, så snart söner eller mågar kommit
til myndig ålder, til dem afträdt hemmansbruket med förbehåll
af wissa undantag.» Härav hade föranletts flera husliga
stridigheter, som dock alla under Anjous förmedling slutligen i godo
bilades.
Till sist anser Anjou sig böra lämna den två år före
besiktningen antagne rättaren kronofjärdingsman Jonas Samuelsson
i Ingelstorp det väl förtjänta vitsordet, att han i alla avseenden
syntes svara emot det honom givna förtroendet. — Rättare var
en av domkyrkoförvaltningen antagen tillsyningsman i orten för
skötseln av de ifrågavarande hemmanen.
Den efter år 1816 närmast följande syneförrättningen hölls
år 1831 av domkyrkosysslomannen J. G. Schram och blev den
sista i sitt slag. De av Schram härvid förda protokollen utvisa
likasom en åtföljande, icke dagtecknad skriftlig berättelse till
domkyrkorådet, att sakförhållandena i allmänhet föga förändrats
efter den av Anjou förrättade besiktningen. Äboernas
välförhållande bekräftas, dock att den vid näst föregående
syneförrättning väl vitsordade rättaren Jon Samuelsson befinnes
sedermera hava föranlett klagomål dels i anledning av hans häftiga
sinnelag, dels ock på grund av hans begivenhet på-starka drycker,
varav hans utseende ock lär hava burit tydliga spår.
Församlingens pastor, kyrkoherden Marcellus, hade emellertid försäkrat,
att Samuelsson, som levat i ett olyckligt äktenskap med sin
hustru, efter dennas död synbarligen bättrat sig;
domkyrkosysslomannen bekräftade för övrigt i sin berättelse till
domkyrkorådet, vad om rättaren Samuelsson i övrigt allmänneligen
vitsordades, nämligen att denne var en driftig man och sin
rättare-tjänst fullt vuxen.
Angående det förut omförmälda återköpsförsöket och vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
