Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Abbé Vogler till John Morén.
Ledande idéer i 1800=talets svenska koralverk.
Av Docenten, Fil. D:r Carl-Allan Moberg.
I.
Ur den protestantiska menighetssångens rika
alternatim-praxis1 liksom ur privatandaktens och hemmens
koralbeledsag-ning (t. ex. på luta) hade så småningom utbildat sig den
regelmässiga orgelbeledsagning2, som vi alltjämt äro vana vid i
1 Alternatim-praxis är som bekant en karakteristisk sida hos all äldre
musik, som begagnar sig av grupperingsprincipen, vare sig det i första hand
gäller musikens form eller de utförande organens karaktär. Den
gregorianska sångens antifonala eller responsoriala växlingar liksom medeltidens
profana rondo-typer (rondeau, virelai, ballad, lauda etc.) utgöra prov härpå.
Inom den protestantiska menighetssången utbildades en alldeles speciell
och rik alternatim-praxis, som givetvis måste rätta sig efter de olika
församlingarnas musikaliska möjligheter och sträckte sig från obeledsagad
enstämmig vokalsång med antifoniska växlingar till de rikaste kyrkornas
prunkande blandning av flerstämmig kör- och orkestermusik inom ramen
för kyrkovisan i gudstjänsten. I större kyrkor med tillgång till skolgossar
kunde alternatim-praxis uppvisa t. ex. en växling mellan en enstämmig, av
några instrument ackompanjerad, skolgossekör, menigheten ensam och
orgeln ensam. Jfr min Kyrkomusikens historia (1932), ss. 168—-176, A.
schering, Aufführungspraxis alter Musik, Musikpädagogische Bibi. H. 10, Lpz.
1931, ss. 92 ff.
2 Orgelbeledsagningen, så naturlig för oss, var föga utbredd före
sekelskiftet 1700. Samuel Scheidts Tabulatura nova (1624) är ännu ingen
beledsagningsbok i vår mening utan direkt avsedd för alternatimspel. Huru
segt detta fasthölls framgår därav, att orgelbeledsagad menighetssång’
växlade med obeledsagad sådan i många tyska församlingar under hela
1700-talet (t. ex. i Brandenburg) och C. J. Moberger i Gävle ondgör sig i sin
översättning 1805 av II. L. Rohrmanns koralspelningsmetod, s. 17, fotno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
