Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TILL JOHN MORÉN
2 2 1
men säkert är, att han i samband med gudstjänstligt bruk
ax-orgeln förkastade alla de starka effekter som han eljest
fördomsfritt begagnat i sina tonmålningar.1 Detta förtjänar särskilt att
framhållas för att ej i onödan begå en orättvisa mot denne,
redan av sin samtid så hårt dömde man.2
Hæffner var i många hänseenden Voglers musikaliska
motsats. Hans tonsättningar: operor, kyrkomusik, akademisk hög-
cional; manual II: Flauto dolce 8’; Pedal: Bourdon 16’ und Cop., där alltså
den romantiska, susande stråkklangen framträder på bekostnad av barockens
blåsarklang.
’ I ini. till Organist-Schola heter det: »Ifrån ljufligheten af herdarnas
sang vid Freisarens födelse, til förskräckelsen af yttersta domens åskor och
basuner, vore alla grader af känslor och medlen at väcka dem, i Orgverkets
omfattning, om blott mensklige snillet vore tilräckligt för konsten at nyttja
dess magt. Hvad oändligt afstånd från denna höjd, til Orgornas verkan
vid vanlige Gudstjenster?» ... •• Sluteligen vil jag bedja alla Organister at
aldrig i Choralen inblanda interludier d. ä. opassande mellanspel, löpningar,
chromatiska scalor, tri]]er... än mindre Musikaliske målningar. Skulle
någon härvid åberopa sig mit exempel, ber jag honom göra skilnad mellan
en Concert och en Gudstjenst, och tillika påminna sig, huru jag vid
Con-certerne spelt Choralen, innan jag börjat at contrapunctera dess thema.»
Hæffner uttalar sig ganska kritiskt om Voglers verksamhet som orgelvirtuos
i uppsatsen Öfver Choral-Musiken (som vi längre fram återkomma till):
»Hr. Abboten Vogler har otroligt genom sitt vistande i Sverige bortskämt
kyrkspelningen: efter hans tid kan ingen Organist passera för försvarlig,
om han ej på Orgelverket kan spela herdesång, väcka åskdunder och
stormväder; kort, uppröra himmel och jord. Vogler visste ganska väl att detta
hokus pokus ej hörde till musiken, utan bör endast användas, då
Allmänheten för kontant betalning låter sina slappa sinnen kittlas genom
onaturliga medel. Man skyndade efter vanligheten att imitera hans orimligheter:
men hans talang att kontrapunktera en melodi och excqticra fugor, detta
blef naturligtvis en hemlighet för herrar Organister, som derföre anse sådant
som pedanteri » (Meningskursiveringen är min).
s Jfr Mozarts ord: »ein oder musikalischer Spassmacher». Vad
slutligen den svenska kritiken angår kan man läsa därom i P. Vretblads
sansade uppsats i Sv. Tidskr. f. Mkf. 1927, ss. 79 ff. Troligen skulle man
kunna säga om de flesta omdömen om Vogler som musikpersonlighet
detsamma som en insändare uttalat om en billig kritik av abbéns musikaliska
utsvävningar på orgeln, Stockholms-Posten 1799, n:r 127: kritikern har »haft
nog trånga öron för at fatta förtjensten af Herr Abbéns Musicaliske talang,
och nog långa för at deröfver fälla omdöme.» — För Voglers begär att
väcka uppmärksamhet, hans självmedvetenhet, hans brist på smak, som i
hög grad voro tidslyten, må man ej glömma hans stora förtjänster. — Till
förståelsen av Mozarts omdöme, jfr Aberts Mozart-bok, I, s. 574.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
