Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
CARL-ALLAN MOBERG
Voglers bruk av »mellanharmonierna» yttrar lian sig försiktigt
men avvisande: lång erfarenhet har lärt honom, att de, även om
de s. a. s. »sammansmälta massan af harmonien» väl, ofta göra
melodiken otydlig och förringa koralens värdighet och kraft
samt göra mindre god effekt, då koralerna sjungas, vilket är
lika viktigt som att de spelas på orgeln. Däremot vill han ej
förneka, att »mellanharmonierna kunna förtäta uttrycket i vissa
böne- eller botpsalmer m. fl., men finner det farligt att
föreskriva dem överallt. En god exekutör torde kunna infoga dem
ändå och använda till överdrift äro de till skada.1
Ännu tydligare uttalar sig Hæffner i den intressanta
uppsats, han skrev i Atterboms månadsskrift Phosphoros, i8io.~
»De grunder, hvarefter en Choralbok borde utarbetas», skriver
han s. 61, »äro efter min tanke följande: 1:0 Fyrstämmig måste
dess tonsättning vara, 2:0 Melodin bör ej innehålla andra Noter
dem i deras åsikt om kyrkotonernas nödvändighet och ursprunglighet i
koralen. För mig framstå alla dessa exempel som bevis för de »svävande
intervallernas friska liv hos allmogen, vilket ju också Hæffner själv
sedermera betygar i sin tänkvärda uppsats i kalendern Svea, Uppsala 1818. —
Jfr härtill mina uppsatser i Kongressbericht d. IGM 1930, ss. 184 ff
(Burn-ham Bucks, Engl. 1931) och i den av Jöran Sahlgren m. fi. utgivna Vår
hembygd, Sthlm 1935, ss. 127 ff.
’ Stockholms-Posten 1807, n:r 226. — Jfr också i inledningen till
Koralboken, 1821, redogörelsen för harmoniseringsprinciperna: alla onödiga
dissonanser äro borttagna, de nödvändiga strängt behandlade eller
förberedda, alla slutfall »koralmässigt» behandlade, genomgångstoner undvikas.
Sålunda motsatsen mot Voglers princip! Jfr också punkt 4 i hans
principer ovan för redigering av en koralbok. — I detta sammanhang förtjänar
en episod berättas, som Hæffner nämner i Phosphorosuppsatsen, s. 110: en
orgelspelare med stort rykte hade besökt Uppsala för »icke längesedan»
d. v. s. mellan 1808, då H. kom till Uppsala, och datum för uppsatsen
och spelade under en gudstjänst i domkyrkan. H. hörde ett »ursinnigt
larm på orgorna . . . fördubblingar i all sin vidd. med darrningar utan ända.»
Vid ett besök hos H. beklagade sig virtuosen över H:s koralboksförslag
1808), emedan satsen var alltför enkel. Därpå tillfogade han: »likväl måste
man så noga passa på mellanstämmorna vid dess nyttjande». Vem virtuosen
varit, har jag ej kunnat utröna, då ingen annons i den tidens
Uppsalatidningar ger någon antydan därom: men av uttalandet om
»mellanstämmorna» att döma, torde det ha varit en Vogler-elev, som diskret önskade
framhålla sin lärares principer i koralharmoniseringen.
2 På denna källa har prof. E. Linderholm välvilligt fäst min
uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
