Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från abbé vogler till john morén
2 2 1
Deum, Hæffner n:r 263) ha anknutit till gammal praxis; men
förvisso utgick han också från utländska traditionslinjer.
Huru segt motstånd som mötte Voglers och Hæffners arbete
att utbreda förståelse för kyrkotonerna, visar oss den senares
strid med Carl August Stieler, som i detta fall säkerligen var
talesmannen för en stor falang motståndare. Den visar oss det
rationalistiska tänkandets makt över dåtidens musikerkretsar.
Stieler (f. 1780 i Erzgebirge) var en framstaende sangare, kantor
i S:t Jacob och sånglärare vid musikkonservatoriet. Hans
angrepp finnes infört i Allmänna Journalen n:r 296—-97 för 1821
och gällde Hæffners då nyligen utkomna och officiellt godtagna
koralbok. Stielers utbildning vid Thomasskolan och universitetet
i Leipzig har tydligen ej givit honom den minsta anledning att
söka förstå kyrkotonernas karaktär.1 Han kallar dem
»motbjudande» och »oharmoniska» och menar på äkta rationalistiskt
sätt, »att vi genom deras upptagande återkastas i den tidsålder,
då musiken var i sin barndom». Hæffner fäller i sitt svar härpå"
följande tänkvärda ord, som förtjäna begrundas t. o. m. av vår
egen upplysta tidsålders konstprofeter: »Först borde det vara
en sak, som behöfver bevisas, att konsten tilltager och fullkomnas
i samma mån som tiden fortskrider» och fortsätter något längre
fram: »Ty om också det ej kunnat lyckas den sednare (d. v. s.
rad av pukor och trumpeter. Dylikt förekom vid ytterligare några tillfällen^
t. ex. 1800 (’%), 1802 (27s). Anmärkningsvärt nog tages traditionen upp av
Gust. Ad. Hæffner d. y. (1808—63), som blev sin fars efterföljare på
orgelbänken i domen. Jfr säl. Ups. Tidn. 1846 (,8’io), 1849 C24/"), 1852 (2,/s), 1855
(,2/io), 1856 ("W, 1859 (3’/i»), 1862 C/s), — Hæffner d. ä. meddelar i 2:a delen
av sin koralbok, huru han tänker sig ett festligt utförande av Te Deum
med blåsinstrument och tvänne körer.
1 Stielers musikaliska mentalitet framträder i en obehaglig dager i
hans »Musik till Korsfararne», varav 3 stycken trycktes i Stockholm
(Musik.-Akad:s Bibi., ser. I, 1567).
2 Några upplysningar beträffande den Nya Choralboken i anledning af
H:r Stielers i Allmänna Journalen införda anmärkningar. — Upplysningarna
finnas publicerade i slutet av de »Preludier till Melodierna uti Svenska
Choralboken samt Marcher», h. 1, som Hæffner utgav från Uppsala 1822.
Stieler dog samma år och därmed bröts polemiken. I sin 1820 utgivna
»Lärobok i... musik och sång vid ungdomens undervisning...» uttalar sig’
Stieler också om Koralsångf och nämner (med ogillande) menighetens vana
att melismatiskt utsmycka koralmelodin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
