Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TILL JOHN MORÉN
2 2 1
i musikbilagan till Berättelser ur kyrkomusikens historia etc.,
1841.1 Men i stället för att beundra den i dessa tonsättningar
nedlagda konsten drevs Mankell att renodla
»simplicitets»-be-greppet därhän, att så småningom blott den fullkomligt
konstlösa visan, sådan han trodde denna ha framsprungit från folkets
läppar, för honom framstod som den sanna, gudabenådade
musiken." För att inprägla dessa åsikter begagnar han varje
tillfälle i sina skrifter att dra i härnad mot den »lärda» tonkonsten.
Av vikt blev också hans arbete för en rytmisk
menighetssång, som han ställer i en skarp kontrast mot de katolska
prästernas, honom djupt motbjudande, mässning.3 Ur samtida
tyska samlingar av koralmelodier m. m. i »ursprunglig renhet»
hämtar han exempel, som sedermera publicerades i den
hero-stratiskt ryktbara Musikens historia (3 dlr, Örebro 1864).4 Med
honom tävlar prosten P. Pettersson (1822—92) i Rättvik om
äran att tidigast ha lancerat rytmisk koral i vårt land. Det
skedde till en början mera i form av en anslutning till Mankells
kritik av Hæffner, för att denne intvingat koraler, som
rätteligen borde gå i trippeltakt, i jämn takt. Pettersson anför ej
mindre än 44 gamla koraler, som använts tidigare i Sverige,
vilka borde skrivas i tretakt. I 2:a upplagan, som utkom 1865,
har Pettersson, tydligen under intrycken av Mankells Musik-
’ Där upptagas bl. a. korsatser av Machaut, Obrecht, Okeghem, de
Près, Lasso, Senfl, Palestrina m. fl.
2 Jfr uttryck som följande ur Musikhistorien: »Öfverallt åstundade man
melodi, och på denna himlaskänk fanns ojämförligt större tillgång hos
folket, än hos furstarnes kapellmästare.» (I, 192), »...de tonsättare, hvilka
lefde vid och snart efter reformationstiden, voro sjelfva ogrannlaga nog att
tillegna sig äran af folkmelodiernas uppfinning...» (I, 195), »Nyare
forskningar hafva nöjaktigt ådagalagt, att vi för de allraflesta sköna kyrkosånger
hafva att tacka icke konstlärda män, utan det enkla folket under
medeltiden, hvars musik var föraktad af kontrapunktisterna.» (I, 194 f.) etc.
3 Tydligen fann Mankell, att han gått för långt, ty han ursäktar sig
generat, I, 157: »Det kan af vissa ofvanstående yttranden så tyckas, som
om förf. hatade den kyrkliga messtonen. Detta är icke fallet. Men allt
recitatif är honom blott half musik, då det jemföres med verklig sann,
rytmiskt ordnad melodi». — I övrigt må hänvisas till bl. a. I, 148 m. fl. ställen.
* a. a., s. 200 f. efter Wackernagel, v. Tucher och Layritz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
