Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TII.L JOHN MORÉN 253
liga organisationernas blandade körer till en viss grad haft
sig anförtrodd uppgiften att fortsätta denna sångarts ädla
traditioner under en tid av fullkomligt förfall inom högkyrkans
musik. Detta torde samtidigt vara förklaringen till, att den
kyrkomusikaliska renässans, som kännetecknar våra dagar, med sådan
snabbhet vunnit gehör även inom de frikyrkliga
organisationernas blandade körer, som på det hela taget ej längre skilja sig
från kyrkans vare sig ur sånglig eller ur programvalets
synpunkt.1
Hade alltså den av Hæffner och Dillner omhuldade blandade
menighetssången gått i kvav, så levde i stället den mot deras
rytmiska utformning riktade kritiken med så mycket starkare
liv. Prosten Petterssons koralbok (som 1901 utkom i sin 10 uppl.)
följdes av K. E. Södlings (1878), C. R. Humblas (1885), U. L.
Ullmans (1890), O. Byströms (1892) och Norén & Moréns
koralbok (1892),2 vilken sistnämnda bildar grundvalen för sällskapet
Kyrkosångens Vänners3 strävanden och även givit en viss
färgning åt koralboksförslaget 1917. — En annan rytmisk riktning
företräddes av K. I. Sandström (1877). Denne har anslutit sig
till norrmannen L. M. Lindeman, vars koralboksförslag från
1871 (till Landstads Salmebog) lagts till grund för den med
maktspråk genomdrivna Lindemans koralbok 1877.4 Sandströms
lösningsförslag (som kan sägas inleda den nyrytmiska rörelsen,
vilkens representanter företrädesvis tillhöra 1900-talets första år,
Fr. Hjort, 1906, H. Bedinger, 1911, Pr. Noderman, 1911)
bidrog väl ej nämnvärt till en förbättring i läget, men hans
kritiska inställning till koralens polymetriska läsarter vid en tid,
då endast få, t. o. m. i Tyskland, synas haft några misstankar,
är värd uppmärksamhet.5 En avvisande hållning mot den av
1 a. a., s. 538 f.
2 a. a., s. 473 f., 500 ff.
3 Vad namnet beträffar må erinras om, att uttrycket begagnas (ehuru
ej som namn) redan hos Dillner (jfr ovan, s. 248, fotnot 1) och ytterligare
någon senare koralist, jag minnes ej vilken.
4 Jfr O. M. Sandvik, Norsk koralhistorie, Oslo 1930, ss. 52 f., 92 f.:
»Avgjørelsen har derför karakteren av et maktsprog: nu skal det være slutt
med all diskusjon, verket skal stå som det er.»
s jfr Förord, s. III a—b: Genom sammansmältning af den äldre
kyrkosångens egendomliga melodiskt-harmoniska elementer och den rytmiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
