Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TILL JOHN MORÉN 2 2 1
seringen av svitens »ur-par»: den inledande dansen i jämna
tidsvärden, den därpå följande »nachtanz» i »proportio tripla»,
d. v. s. tretidig rytmik. Ett exempel härpå är den t. o. m. i
Otto Olssons relativt väl avbalancerade koralbok (1921)
alltjämt i tretakt givna ingångspsalmen, n:r i, Upp, Psaltare och
harpa, som förvandlat ett isometriskt fast och jämnt taktschema
till en folkligt dansmässig proports-trippel. Ett antal
koralmelodier, som i tyska källor uppträda i jämn takt, ha på svensk
botten omdanats till tretidiga och uppträda i denna form också
i koralboken 1697. Här kan man mycket väl anta ett folkligt
inflytande av denna art, vilket ej med nödvändighet behöver
bero speciellt på inverkan från den polska dansen1, utan kan
betraktas som ett utslag av folklig ombildning i enlighet med
en fast inrotad, primitiv tradition.2
Ytterligare en typ av triolering kan uppstå vid cesurerna
med kvinnliga slut. Låt oss här taga den (av Norén-Morén i
nyssnämnda samling cj upptagna) melodien till ps. 91, Ditt
huvud, Jesu, böjes, vars vanligaste tyska text är O Haupt voll
Blut und Wunden, odödliggjord i bl. a. alla de kärleksfullt
förstående sättningarna hos Seb. Bach. Som vi veta, är den
protestantiska texten en kontrafakt, i det att den text som vi
först påträffa tillsammans med denna melodi är en tysk
kärleksvisa, »Mein gmüt ist mir verwirret von einer jungfrau zart».
Naturligtvis kan man ej vara säker på, att ens denna
profantext varit den ursprungliga, men de patetiska tripplerna synas
i alla händelser stämma väl överens därmed. Se notex. s. 266!
Som vi se är här fullt upp med patetiska antecipationer
(tecknade <—) och därav härledbara trippler. Väl värt att
uppmärksammas är också det ursprungliga isometriska avsnittet vid
början av »abgesang»: (NB.) hab tag und nacht kein ruh, führ
1 Jfr E. Burger, a. a., s. 124 (jfr ovan, s. 242, fotnot 3).
2 Jfr min uppsats i Mitteilungen d. IGM i, s. 70, där Vallerius’ avh.
De tactu musico citeras. Vallerius bifogar till yttermera visso ett
notexempel, vars första del anger en »polonessa» i jämn takt, dess andra
samma melodi efter fransk proportio tripla, d. v. s. i jambisk tretakt,
J 1 J Ji dess tredje efter »rustik» (svensk) mätning i trokaisk
tretakt, ij J ! J etc. I denna rytmiska skiljaktighet skulle man kunna
vara frestad att se en djupgående skillnad mellan »romanskt» och
»germanskt» musikpsyke. Jfr emellertid nedan, s. 267 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
