Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Akter till det teologiska examens väsen dets ombildning under 1900-talet. Samlade och utgivna av Prof. Em. Linderholm - I. Em. Linderholm, Det teologiska examensväsendet. Förslag till nya teologiska examina, 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.T TEOLOGISKA EXAMENSVÄSENDET
295
hade blivit det icke på grund av orimliga fordringar i själva
licentiatexamen, utan på grund av alltför vidlyftiga filosofiska och
teologiska förberedande prov. Det är härvid ganska egendomligt
att se, huru icke-teologer ofta nog haft en sundare uppfattning av
saken än många teologer, som tyckas vara mindre väl underrättade
om vad som nu kräves i en teologisk lärdomsexamen. Ett undantag
härifrån göra dock bl. a. de teologiska fakulteterna. Det bör väl
dock vara klart, att preliminära prov icke böra krävas till sådant
omfång och mått, att de taga en tid av 7 à 8 år eller ännu mera,
d. v. s. hela den bästa studietiden. Då är det fara värt, att man
aldrig hinner fram till egentliga fackstudier. Tyngdpunkten i de
högre teologiska studierna måste förläggas till själva licentiatexamen
och icke till filosofiska eller teologiska mera förberedande prov. Det
är icke nog med allmänbildning. Vi behöva skickliga fackmän, som
i tid fått tillfälle att specialisera sig, tillägna sig vetenskaplig metod
och förvärva ett något så när tillfredsställande kunskapsmaterial
åtminstone på ett område och det under själva examensstudierna.
Frihet måste ock, sedan nödiga garantier vunnits för de förkunskaper,
som över huvud möjliggöra ett teologiskt studium, lämnas att genom
självstudium vinna djupare insikt i de hjälpvetenskaper, som vars
och ens olika fackstudier kräva.
Härmed löper icke den humanistiska allmänbildning, som man
velat trygga genom en hel del filosofiska examina, så stor fara, som
man stundom låtit påskina, tv ju högre på den vetenskapliga skalan
de teologiska fackstudierna förläggas och ju mera modernt de
bedrivas, desto nödvändigare blir det för deras idkare att grundligt
sätta sig in i närliggande humanistiska vetenskapsgrenar och i
samtidens hela kulturella liv. Våra dagars teologi isolerar sig icke så,
som man här och där håller före. För övrigt torde även de rent
teologiska studierna böra tillerkännas ett större bildningsvärde, än
det man nu mångenstädes tillerkänner dem, ifall man icke rent av
frånkänner dem allt sådant. Därföre blir lösen även från denna
synpunkt: Tid och rum för koncentrerade vetenskapliga fackstudier!
Men detta kan icke vinnas, så länge det nuvarande
examensväsendet består. Den n. v. teologie kandidatexamen, som ju är den
högsta teologiska lärdomsexamen, som i regel avlägges, lämnar icke
tillnärmelsevis i vetenskapligt avseende det resultat, som lika många
års studier på en licentiatexamen i tre ämnen skulle göra.
Ingenting är lättare att finna. När man nu hunnit till det sista ämnet,
ha fyra eller fem år, kanske mera, gått, sedan man tenterade i det
första. Detta var kanske ämnat att bli det egentliga huvudämnet
och det nedlades därför ett par års arbete därpå. Men under de
långa studierna i de övriga ämnena har man »legat av sig»
fruktansvärt både uti detta första ämne och flera därtill. Men
vetenskapen har icke stått stilla under tiden, utan gått framåt. Nya
viktiga undersökningar ha gjorts, en hel ny litteratur i ämnet har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
