Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Akter till det teologiska examens väsen dets ombildning under 1900-talet. Samlade och utgivna av Prof. Em. Linderholm - I. Em. Linderholm, Det teologiska examensväsendet. Förslag till nya teologiska examina, 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.T TEOLOGISKA EXAMENSVÄSENDET
297
lärarekrafter i fakulteten, något som knappast synes kunna vinnas
med det nuvarande systemet. Men skall den av kommittén särskilt
för de lägre examina förordade undervisningen kunna med någon
effektivitet genomföras, så kräves med nödvändighet en fullt
tillräcklig stab av lärare. Här vore mycket att erinra om, men vi nöja
oss med att påpeka blott ännu en sak, nämligen den, att
seminarieinstitutionen icke kan förverkliga sin uppgift, så länge det nuvarande
examensväsendet varar. Enligt vår uppfattning kräver dess ändamål
en något så när konstant elittrupp — om vi så må säga •— av
deltagare. Ett seminarium förutsätter deltagare, som dels hunnit
tillägna sig ett icke allt för ringa kunskapsmaterial i dess ämne, och
som dels kunna en längre tid regelbundet deltaga i dess övningar.
Nu är det i stället så, att de flesta måste lämna seminariet, och ta
itu med ett annat ämne, just då de börjat få förutsättningar att
aktivt deltaga i seminariets arbete. Men så omöjliggöres ett stadigt,
till vetenskaplig självverksamhet utvecklande, samarbete mellan lärare
och lärjungar. Seminarierna löpa fara att sjunka ned till
prosemi-narier. Seminarieinstitutionen kräver helt annorlunda ordnade högre
examina, än dem vi nu hava.
Av ett oefterrättligt examensväsen kommer också — det må
gärna påpekas — den jämnstrukenhet, som gör sig gällande i
prästernas teologiska bildning. De ha alla läst ungefär samma böcker,
veta ungefär lika mycket, röra sig därför inom samma idékretsar
och ha föga att lära varandra. Detta gör, trots den goda vilja,
som ej må betvivlas, månget prästmöte ointressantare än det kunde
vara, om där möttes präster, som mera än nu, hade tillägnat sig
djupare kunskaper i något ämne. De kunde då komplettera
varandra. Tvivelsutan skulle en förnuftigt ordnad licentiatexamen i ett
tretal ämnen verksamt befordra även prästerskapets högre teologiska
bildning. Detta både bör och kan bli möjligt, om man icke söker
förvandla varje teologie licentiatexamen till specimen för docentur
eller professur. Även denna examen måste ha olika grader för att
kunna bli till verkligt gagn. Fordringarna i densamma böra och få
på inga villkor skruvas upp så att även denna nya examen skulle
kräva en tid av ända till 21 terminer såsom teologie kandidatexamen
nu gör, sedan tiden för denna under de sista fem åren ökats med
nära 2 år.
Det vore mycket att säga om nödvändigheten av en snar
reformering både av de lägre och än mer av de högre teologiska
examina, men det bör vara överflödigt. Här kan icke råda mer än
en mening. Må vederbörande äntligen uppmärksamma denna
livsfråga! Icke minst den stigande prästbristen borde föranleda
vederbörande att snart åstadkomma ett mindre avskräckande teologiskt
examensväsen. Eller skola vi kanske i de nya universitetstatuter,
som tilläventyrs i en ej alltför avlägsen framtid komma att
stadfästas, få se de i universitetskommitténs förslag troget bibehållna for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
