Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Em. Linderholm, Utlåtande rör. Bengt Jonzons avhandling: »Studier i Paavo Ruotsalainens fromhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDERHOLM, UTLÅTANDE
325
upplevelsen. Det skulle ha varit, och det är en uppgift att taga
upp denna sida av saken till en undersökning. Hela den
väldiga pietistiska folkväckelsen under 1700- och 1800 talet är ju
ett enda gigantiskt försök att uppleva dogmat. Här föreligger
också ett intressant religionspsykologiskt material.
Vid studiet såväl av R:s som av pietismens tankar om
vissheten, t. ex. i talet om »den kännbara nåden» märker man
tydligt, att ingen insikt gavs i det både fysiskt och psykiskt
betingade förhållandet, att känslor över huvud, och därmed de av
glädje och visshet, icke kunna vara perdurerande. Även utan
ett begående av någon synd kunna de därför upphöra. I själva
verket blir temperaturen på känslan, såsom redan Spalding vid
mitten av 1700-talet framhöll, mätaren på vissheten och
nådaståndets verklighet. Det vore helt visst orätt att därmed
beteckna den pietistiska religiositeten såsom egocentrisk. Men klart
är, att dess folk mycket oroats av växlingarna i sitt känsloliv
och därför varit mycket upptagna av detta.
Det var i äldre tider, trots läran om Kristi förtjänst och
ordets absoluta, bokstavliga sanning, i själva verket icke så helt
beställt med den religiösa vissheten. Det var så hos Luther,
så inom ortodoxien, så inom pietismen, och detta berodde ytterst
på den för dem alla gemensamma gudsbilden och övertygelsen
om satans makt, som skönjdes överallt, även i det renaste
inre liv.
I vissa fall skulle förf. ha nått större klarhet i uppfattning
och framställning, om han närmare analyserat innebörden av
dåtidens liksom reformationstidens terminologi. Förf. nämner
flerstädes t. ex. s. 45—47, 89, 131, 179 ff. i ett sammanhang
an-fäktelscr och frestelser, utan att skilja mellan dessa. Och dock
utgör anfäktelsen i äldre tid, såsom vi se redan hos Luther, ett
ofta förekommande faktum i det religiösa livet. Det är en skillnad
mellan å ena sidan frestelsen, som går ut på en lockelse till synd
eller misstro till Guds nåd, och å andra sidan anfäktelsen, som
väl kan innebära en sådan misstro, men också ett intellektuellt
orienterat tvivel på sanningen av en lära eller läropunkt eller
t. o. m. på ett bibelord. Mycket, som vi nu betrakta såsom en
berättigad kritik, ansågs fordom såsom en djävulens anfäktelse
och skapade en myckenhet av inre strider och ovisshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
