Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. I. Drag i Englands politiska och kyrkliga liv i mitten av 1300-talet - 1. Den antipapalistiska strömningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8
GUNNAR WESTIN
ingrepp. På Magna chartas grund samlade sig dock
oppositionen, där även det hårt pressade prästerskapet i stor
utsträckning befann sig. Här kom den förut nämnde, av Wyclif
beundrade biskop Grosseteste att göra en insats.1 Under dessa
1 Grosseteste var också en skarp kritiker av kyrkliga missförhållanden.
Stort uppseende väckte hans memorandum till påven och kardinalerna i
maj 1250, där han påpekade, att det saknades goda herdar i kyrkan,
medan de dåliga ökade. De predikade icke Kristus utan voro andligen
döda och orsakade otro, schism och laster: »Unde pastores personam Jesu
Christi induti, non annunciantes, etsi non superadderent malitias alias, sunt
Antichristi, & satanas transfiguratus in angelum lucis, fures & latrones,
mactatores ovium & proditores, facientes domum orationis speluncam
latro-num: superaddunt autem omne genus prævaricationis.»
Sedan följer en mycket mörk beskrivning av prästernas laster och
leverne. Vad var nu orsaken till allt detta? Han tvekar icke om svaret:
»Causa fons & origo hujus est haec Curia.» Icke blott för att den icke
rensar bort detta onda, »sed & eo amplius, quod Ipsa quoque per suas
dispensationes & provisiones & collationes curæ pastoralis, tales, quales
prætacti sunt, pastores, imo mundi perditores, in oculis solum constituit hoc
ut provideat vitæ alicujus temporali, multa millia animarum pro quarum
qualibet sempiterne vivificanda, Filius Dei morte turpissima voluit
condem-nari, devorationi summi bestiarum agri tradit & sempiternæ morti». Så
överlämnas hjorden åt personer, som, mitt ibland ulvar och lejon, endast
söka vinna materiella fördelar. Den som kan hindra sådant och icke gör
det, gör sig skyldig till samma brott som den försumlige herden. Vidare
yrkar Grosseteste på reformer av olika slag, men han synes ha föga hopp
om kurians ingripande. Han talar stränga ord mot denna högsta domstol,
som mottager gåvor, vilket domare icke böra göra: »Miratur vehementer
mundus quod haec curia sanctissima, & in judiciis justissima, munera, ut
per mundum clamatur, accipit.» Detta memorandum är tryckt 1 edward
Brown, Fasciculus rerum expetendarum Sr1 fugiendarum etc., II, ss. 250—
257. Fr. S. Stevenson, Robert Grosseteste, Bishop of Lincoln, s. 285,
säger om denna skrivelse, med en viss överdrift: »No stronger
denuncia-tion of ecclesiastical abuses has ever been penned, and the vigour of its
invective is rarely surpassed even in the writings of the sixteenth century.»
Jfr också Joseph Felten, Robert Grosseteste, Bischof von Lincoln, s. 54 ff.;
george g. Perry, The Life and Times of Robert Grosseteste, Bishop of
Lincoln, s. 207 ff. och A. L. Smith, Church and State in the Middle Äges,
s. 101 ff. — Icke mindre märkligt är Grossetestes svar på påvens brev, 57
1253, varigenom påven insatte en släkting som kanik i Lincoln. Biskopen
protesterade våldsamt mot sådana provisioner och non-residenta prelater.
H. R. Luard (utgivare , Roberti Grosseteste Episcopi quondam Lincolniensis
Epistolae, s. 432 ff. Jfr Felten, a. a., s. 65 ff., Stevenson, a. a., s 309 ff. I
detta brev till påven vägrar Grosseteste bestämt att foga sig i påvens beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
