Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. IV. Wyclifs stora arbeten om dominium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORM IDÉER
I 3 5
dighet och fri vilja att icke utesluta varandra.1 I denna
avvägning blir emellertid nödvändighet för Wyclif bara impulser för
viljan, som således tydligen kan välja den ena eller andra
utvägen. Men därmed har han ju upphört att räkna med
nödvändighet i egentlig mening. Intressant är emellertid att se,
att Wyclif på flera punkter vänder sig emot Fitzralph. Han
känner sig höra närmare samman med den konsekvente
augu-stinen Bradwardina. Skriftbevisen äro talrika. I sin fortsatta
behandling av Guds-viljan och det mänskliga handlandet synes
Wyclif alltmer närma sig Bradwardina, då Guds-viljan blir
suverän.2 Men så drar han sig åter tillbaka från Bradwardinas
konsekvenser och vill moderera dennes lära om det mänskliga
handlandets nödvändighet, helt betingat av Guds vilja.3 Wyclif
fortsätter att i vittsvävande metafysiska spekulationer söka
klarlägga Guds-viljans relation till människan.
I arbetets andra del återkommer Wyclif till frågan om
dominium.4 Här berör han mycket, som redan behandlats i förra
delen. Realismens grundtankar spåras tydligt, och han talar
om »universales veritates vel formas ex parte rei, in quibus
individua sunt fundata».5 Han anser, att detta också stämmer
med Skriften. Hans fortsatta filosofiska resonemang har föga
intresse för oss i denna översikt. Den lärde utgivaren av detta
arbete, R. L. Poole, ger Wyclif ett ganska lågt betyg på allt
hans filosoferande: »He adds little if anything to the stores
already accumulated, — pressed down, skaken together, and
running over — in the daily debates of the schools.»6 Vad
som i strängaste mening var originellt, av vad han här
framställt, är väl icke lätt att fastslå, men så alldeles utan egen
tankekraft förefaller icke Wyclif att ha varit i sin utredning om
dominium, där han gick långt utöver Fitzralph7, och i sin
ingående diskussion av nödvändighet och fri vilja, där han, som
1 Ibdm, s. 120 ff.
2 Ibdm, ss. 133, 136 ff, 143 ff.
1 Ibdm, s. 148 ff. Om Wyclifs förhållande till Bradwardina, se också
LAUN, förut a. a., s. 353.
4 Ibdm, s. 173 ff.
5 Ibdm, s. 177. Jfr följande sidor.
6 Ibdm, s. xxxi.
7 Se Pooles egna ord, ovan, s. 120, n. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
