- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiosjätte årgången, 1936 /
141

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. IV. Wyclifs stora arbeten om dominium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHN WYCLIF OCH HANS REFORM IDÉER

I 3 5

Kyrkan, Kristi brud, bär olika namn, t. ex. romerska
kyrkan, men detta utesluter icke andra såsom den gallikanska och
■den anglikanska, fortsätter Wyclif. Och den romerske
biskopen är icke på grund av sitt ämbete kyrkans överhuvud eller
på grund därav ens en medlem i kyrkan. Den lydnad, man
ger Rom och påven, är villkorlig, den gäller endast så långt,
som påven regeras av Kristus, vilken har givit sina bud i den
heliga skrift. Men om de kyrkliga dignitärerna mena, att
deras förlust av världslig makt betyder kyrkans förstöring eller
att deras mandat och förordningar hava samma auktoritet
som evangeliet, då måste man resa sig emot ett sådant
betraktelsesätt. Här anför Wyclif utförligt Grossetestes ovan
citerade brev, vari han vägrade lyda påven, när denne sökte
tränga in en släkting i ett ämbete i Lincoln diecesen.1
Endast för det, som finnes i Skriften, måste människan visa
obetingad lydnad. Stå påbud och förordningar i klar strid med
Skriften, måste man vägra lydnad. Som ett karakteristiskt
slutord i detta kapitel må följande citeras: »Nec timeret quisquam
prudenter corripere Romanum pontificem.»2 Detta kunde ske
till både enskilt och allmänt väl.

När det slutligen gäller sista kapitlet i De civili dominio, I.
här det, som sagts, karaktären av en återblick och är möjligen
ett svar på gjorda invändningar. Vi kunna fatta oss kort vid
redogörelsen. Wyclif börjar med att fastslå alltillräckligheten
av Kristi lag, även i fråga om kyrkostyrelsen. Att bibeln
innehåller all sanning och all lag, stöder Wyclif på Augustinus och
andra, även Grosseteste.3 Men då så är, blir också
bibelkunskapen det viktigaste för en kristen. Varje kristen människa
bör vara teolog (»omnis homo debet esse theologus»), ty den
viktigaste kunskapen, kärnan i all annan, är att känna Guds
lag. Bibeln är sanning, allt vad den säger, måste man tro. Att
upphöja människors påbud och dekretaler över evangeliet är
orätt, ty de kunna misstaga sig, även påve och kardinaler. Med

1 Ovan s. 46 f. Även ur påvens brev till Grosseteste gör Wyclif ett
långt citat. De civ. dom., I, s. 385 f.

2 Ibdm, s. 393.

3 Ibdm, s. 397 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1936/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free