Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. IV. Wyclifs stora arbeten om dominium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
GUNNAR WESTIN
ytterligare stöd för sina redan uttalade åsikter.1 I andra delen
börjar Wyclif med att förklara, att en benediktin (så bör väl
uttrycket »socium de ordine sancti Benedicti» dock fattas)2
angripit hans tes, att världslig överhet må beröva kyrkomän deras
egendom. Det var nog Uhtred, som åter var på krigsstigen.
Andra hade också vänt sig emot honom. Sin gode vän bland
franciskanerna, William Woodford, disputerar han också med,
men det sker ännu utan bitterhet.3 Ännu har icke brytningen
med tiggarmunkarna skett.
Motståndarnas invändningar lockade nu ut Wyclif till de
långrandiga utläggningar och upprepningar av sina argument,
vilka fylla de två senare delarna av De civili dominio. De
författades tydligen under förra delen av år 1377. Ännu hade
inga påvebullor nått Wyclif. Hans bevisföring för
kyrkoegendomens sekularisering och för överhetens makt över sacerdotium
bestämmes av de gjorda invändningarna. Han hopar massor
av bibelcitat4, han har Augustinus till hands vid alla viktiga
punkter, han åberopar Hieronymus, Krysostomus och Gregorius I.
Det är den gamla kyrkans tid, som Wyclif ser som mönster.
Bernhard, Grosseteste och Fitzralph få också tjäna honom i
argumenteringen. Han anför också historiska bevis allt ifrån
Vilhelm Erövrarens tid, han åberopar romersk, engelsk och
kanonisk lag och inger respekt genom sin beläsenhet på olika
områden.
Ännu i de senare delarna av De civili dominio är det
reduktionen av engelska kyrkomäns och munkars (possessionati)
1 De civ. dom., IV, s. vi. Jfr också Loserth, Studien, I, s. 100. Det
är Loserth, som utgivit de två senare delarna av De civ. dorn. i tre volymer.
2 De civ. dom., II, s. 1 f. Loserth, Studien, I, ss. 96, 98, förmodar,
att denne angripare kanske var franciskanen Woodford, vilken skulle ha
varit på något sätt ansluten till benediktinerna i Oxford. Jfr också Loserths
ord om samma sak i De civ. dorn., IV, s. XI. Detta förefaller orimligt,
och dessutom talar häftigheten i angreppet mot att Woodford skulle vara
mannen. Jag håller före, att det var Wyclifs gamle antagonist från 1374,
benediktinerniunken Uhtred, som här angrep honom så häftigt. »Imponit
mihi», säger Wyclif, »blasfemiam, scandalum, superbiam et heresim.» De
civ. dorn., II, s. 2.
3 De civ. dorn., III, s. 351 ff.
4 Förteckningen på bibelcitat i detta arbete upptar sju sidor. De civ.
dorn., IV, s. 663 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
