Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia: III. Domkyrkans återställande efter 1702 års brand. Av N. J. Söderberg - Reparationen åren 1702—1711 - II. Domkapitlets och Domkyrkorådets insatser - 2. Domkyrkorådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMKYRKANS ÅTERSTÄLLANDE EFTER I
7 O 2 ÅRS BRAND I 5
7
2. Domkyrkorådet.
Mellan denna myndighet och det närmast överordnade
domkapitlet rådde det bästa samförstånd, varigenom gemensamma
uppgifter på bästa sätt befrämjades.
Domkyrkorådet eller konventet intog, utan att särskilt
förordnande var erforderligt, till reparationsföretaget en ställning,
som var jämförlig med den sedermera för genomförande av
1800-talets restaurering tillsatta byggnadskommitténs uppgift.
På grund av gammal hävd var domkyrkorådet närmast till att
hava hand om allehanda åtgärder för verkställande av
reparationen. Den auktoritet och befogenhet, varmed detta skedde,
stärktes ytterligare genom konventets dåvarande sammansättning.
Ärkebiskopen, landshövdingen i Uppsala och domprosten voro
självskrivna bisittare. Stadens borgmästare samt två teologie
professorer och två borgerliga rådmän intogo merendels såsom
valda ledamöter säte och stämma i rådet.
Erik Benzelius d. ä. var såsom ärkebiskop närvarande vid
varje sammanträde under åren 1703-—1704; vid därefter följande
tillfällen till hans år 1709 inträffade död infann han sig sällan.
Baron Johan Höghusen, som under hela reparationen var
landshövding i Uppsala län, hade ofta förhinder, men deltog
personligen så ofta han det kunde.
Utnämnde biskopen i Skara, Jesper Svedberg, kvarstod ännu
vid branden i befattningen såsom i:e teologie professor och
kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen; under åren 1702—1703
fungerade han några gånger såsom kyrkorådets ordförande.
Efterträdaren, doktor Lars Molin, ledde från år 1705 så gott som
utan undantag sammanträdena.
Borgmästaren Thomas Lohrman, under hela reparationstiden
medlem av domkyrkorådet, saknades där endast en eller annan
gång.
Teologie professorerna Johannes Reftelius, Hemming Forelius,
Harald Wallerius, Johan Upmark och Laur. Norrman, sedermera
biskop i Göteborg, samt rådmännen Isak Boberg och Dan. Qvist
ävensom borgaren Dejenström voro under några år
kyrkorådsledamöter, och deras namn förekomma icke så sällan i
protokollen. Domkyrkosysslomannen Mag. Lars Ojer var i tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
