Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia: III. Domkyrkans återställande efter 1702 års brand. Av N. J. Söderberg - Reparationen åren 1702—1711 - III. Kort återblick på reparationens förlopp och resultat samt utdrag ur domkyrkans inventarium år 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
N. J. SÖDERBERG
Vid betraktande av detta byggnadsverk, förstår man, att enbart
upp-hissningen av stockarna var ett icke föraktligt arbete, som krävde en god
del sakkunskap.
Det har även lyckats mig konstatera, att vid kyrkans restaurering åren
1880—1890 dessa klockstolar icke på minsta vis ansågs kräva någon som
helst behandling, utan de stå där fullkomligt oberörda, som ett stolt bevis
på den uppländska timmermannens sakkunskap och omtanke vid utförande
av sitt arbete.
Uppsala i December 1936.
O. Rosén.»
Enligt 1708 års räkenskap har slottsbyggmästaren Hans
Möller i Stockholm utfört arbetet »öfr en klåckstapels förfärdi
gande åpe i tornet».
Bland de inventarieföremål, som under reparationen
tillkommo, hava såväl ring- som timklockor utförts med mycken
omsorg för varaktig tjänst.
Malmen efter de gamla klockorna, som smält under
branden, hopsamlades (Kyrkorådets protokoll den 3 oktober 1706)
och fördes, enligt kyrkorådets beslut den 4 maj 1707, till
Stockholm för att omgjutas av styckgjutaren Gerhard Meyer
därstädes. Enligt årets räkenskap ditfördes även koppar för
ändamålet. Kyrkorådet överlade om inskrifter på klockorna den 21
september 1707. Den 13 juli 1708 fattades beslut om deras
överförande till Uppsala, och påföljande år blevo de upphissade
till sin plats i tornet, varvid erforderligt timmermansarbete
utfördes av samma slottsbyggmästare H. Möller, som förfärdigat
klockstapeln.
Den fasta bänkinredningen, likaledes omsorgsfullt byggd, fick
sin plats på ömse sidor om mittgången, från andra pelareparet
i väster fram till tvärskeppet och begränsades mot norr och
söder av gångarna i sidoskeppen. Dessa golvfasta bänkar, 82
st. till antalet, stodo kvar på sin plats till 1800-talets
restaurering, då de borttogos, närmast av det skälet, att de stodo
hindrande i vägen för det pågående arbetet. Några få
bänkdörrar fingo tjänstgöra vid förfärdigandet av en provisorisk
predikstol, som under berörda restaurering uppställdes på olika
platser, eftersom omständigheterna krävde. En av dessa dörrar
har blivit tillvaratagen och förvaras bland domkyrkans
samlingar, som ett intressant minne från 1700-talet, med bibehållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
