Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Helge Ljungberg, Vårdtecken. En liturgisk-etymologisk undersökning till 1529 års handbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRDTECKEN
295
In Formula Ecclesiae Argentinensis, a Johanne Episcopo
edita, post adductos ad föres Templi sponsus et habitam de re
matrimoniali ornatiunculam, annulum (aut arrham aliam)
bene-dici, atque mutuo consensu impetrato, accipere sponsum
annulum (vel arrham) de manu Sacerdotis, et imponere in quartum
digitum manus sponsae, legimus solitum, cum his verbis: JV.
cum hoc annulo (seu arrha) te milli desponso et in matrimoniuvi
conjugo. In nomine Dei etc. In Sacerdotali supra citato, tam
arrhas, quam annulum, reperimus benedictas. In Rituali
Angli-cano vetusto, postquam Sacerdos ante ostium Ecclesiae
interro-gavit dotem mulieris, vir arrhas sponsales, i. e. annulum vel
pecuniam vel alias res dandas a sponso sponsae (quod subarratio
dicitur, sicut quando sit per annuli dationem, Desponsatio) cunctis
audientibus explorat utriusque consensum dein vir dextra sua
tenens mulieris dextram, fidem ei dat per verba de praesenti
vicissimque mulier viro. Quo facto vir aurum, argentum et
annulum ponit super scutum vel libum: et quaerit Sacerdos,
num annulus antea fuerit benedictus nec ne; quod si benedictus
non fuerit, benedicit eum solenni formula, hincque aqua
bene-dicta eum aspergit. Postea accipiens eum tradit Viro, quem
hic excipiens primis dextrae suae manus digitis, manu sua
si-nistra tenens dextram sponsae, docente Sacerdote dicit: Annulo
hocce te subarrho, atque aurum et argentum hoc tibi dono ac
cor-pore meo te dignor etc. tuncque profert annulum pollici sponsae,
dicens, in nomine Patri etc.1
Påfallande är den ofta förekommande beteckningen arrha
för ringen (anulus). Arrha (andra former: arra, arrhabo, arrabo;
grek. à^aj3wv; ursprungligen ett hebreiskt ord "12av
borgar) betecknar den vid ett fördrag givna underpanten eller
handpenningen, d. v. s. den del av den överenskomna
köpesumman, som betaltes i förskott och utgjorde en underpant eller
säkerhet för köpets bestånd och som sedan behölls. I pluralis
användes arrhae (eller fullständigt arrhae sponsalia) som
beteckning för brudgåva eller hemgift. I versen »hunc arrabonetn
amoris primum a me accipe» hos Plautus syftar arrabo på ringen.2
’ CalvöR, Rituale ecclesiasticum. Jena 1705, I, Kap. XXIIX, De
copu-latione per annulum, s. 128 f.
2 Plautus (död 184 f. Kr.), Miles gloriosus, vers 957.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
