Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Mats Åmark, Studier i svensk kyrklig arkeologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATS ÅMARK, STUDIER I SVENSK KYRKI.IG ARKEOLOGI 3 I 1
i stället för hemkyrkornas fuktigt svala temperatur. Även trygghet
mot pojkars klåfingrighet. Det tycks nämligen ha varit ett omtyckt
nöje att fara hårdhänt fram med de gamla bilderna, sedan de
kommit ut i tornkamrar eller klockstaplar. Det kan därför räknas som
en god gärning, att man berett Enköpingstraktens skröpligare
helgonbilder en fristad bland andra äldre kulturminnen på Sydvästra
Upplands kulturhistoriska museum i Enköping. Visserligen ha de
det litet trångt, och de bättre bilderna ha svårt att komma till sin
rätt. Men de åtnjuta åtminstone skydd, på senaste åren under
faktor Englundhs intresserade omvårdnad.
Då här en liten presentation kommer att ske av några bland
de märkligare, börja vi med dem från den kyrka, som låtit
deponera de flesta.
Från Långtora kyrka i Lagunda härad ha under åren 1909—10
deponerats ett antal träskulpturer av delvis mycket hög ålder.
Äldst och märkligast bland dem är en bild av Frälsaren. För
värdens ögon är denna Krucifixusbild tämligen oansenlig. Dess fulla
höjd har föga överstigit en meter, och kroppen av den Korsfäste
befinner sig i mycket fragmentariskt skick. Så saknar den alldeles
armar och benens nedre delar, varjämte anletsdragen äro starkt
utplånade. Icke dess mindre är detta lilla triumfkrucifix av mycket
stort värde. Vi ha att göra med en av de allra äldsta
Kristusbilder, som bevarats i ärkestiftet. Kännare anse dess ålder gå
tillbaka ända till Erik den heliges tid — till mitten av 11 oo-talet;
och professor Roosval yttrade en gång, att detta Långtorakrucifix
på Enköpings museum skulle betraktas som en åtråvärd prydnad på
vilket museum som helst i Europa.
Det är nästan nödvändigt att lyssna till sådana omdömen för
att med rätt vördnad betrakta ett bildfragment av detta slag. Och
det behövs en ganska stark fantasi för att kunna göra sig en
någorlunda klar föreställning om den förnämhet och andaktsmättade
stämning, som en gång kännetecknat ett dylikt konstverk från vår
kyrkas grundläggningstid.
Man bör erinra sig, att den Kristusgestalt, som mest tilltalade
våra nyss till kristendomen omvända fäder, var icke den lidande
Jesus, utan den segerrike konungens. Bilden har därför en gång
burit kungakrona. En tung, flätad hårlänk nedfaller längs det något
lutade huvudet. Det veckade höftklädets fall är monumentalt. Så
har från korset såsom Livets träd uppe under kyrkans valv den i
döden segrande Hjälten nedblickat på en andaktsfylld menighet, som
ur den lilla kyrkans av rökelseskyar mättade halvdunkel skyggt men
hoppfullt mötte den hulde Frälsarens blick.
Sjung, min tunga!
Sjung den hårda, höga, ärefyllda strid,
som på korset Herren kämpat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
