Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
GUNNAR WESTIN
När Wyclif i sept. 1376 av Lancaster kallades från sina
teologiska folianter i Oxford för att inställa sig i London, var
den senare i full färd med att manövrera bort det starka
biskopliga inflytande, som hade visat sig så aktivt i »Goda
parlamentet» och i det då upprättade högre rådet. Detta
huvudintresse delades av Wyclif, varför man icke bör falla i så
stot-förundran över att denne var beredd att sluta sig till Lancaster.
Vad hans verksamhet i London under de följande månaderna
innebar, kan icke med visshet påvisas. Armitage-Smith känner sig
emellertid beredd att fastslå, att sedan kuriren beordrat Wyclif
till rådet i London, denne under följande sex månader var
sysselsatt med att, »by the mandate and under the protection of
the Duke of Lancaster», med ali kraft avslöja den fördärvade
kyrkans missförhållanden.1 Egentligen innebar väl hans
förflyttning till London knappast någon förändring av hans uppgjorda
plan för teologiskt författarskap, såsom vi förut lärt känna den
och såsom han gav uttryck för den i förordet till De dominio
divino.2 Att han skulle ställt sig till Lancasters förfogande för
en kampanj, direkt avsedd att tjäna Lancasters och hovpartiets
sak, kan icke dokumentariskt påvisas. Däremot är det tydligt,
att Wyclif med så mycket större frimodighet fortgick i sin
påbegynta verksamhet. Att Lancaster hade upptäckt, att hans
egna strävanden gagnades av den store Oxford-professorns nya
teologiska utredningar, är en fullt tillräcklig förklaring till denna
nära förbindelse, vilken betecknats som en »ohelig allians».3
Förbundet var icke så onaturligt, ty endast om man otillbörligt
idealiserar Wyclifs intentioner och svartmålar Lancasters
nationella sekulariseringssträvanden, kan man finna det så orimligt
med de två männens gemensamma kamp vid denna tid.4 Sedan
man som ett bevis för detta, ty Wyclifs uppriktighet och heder måste anses
stå fast, trots att man på motståndarehåll in i sen tid sökt svärta hans
karaktär. Wyclifs protestantiska biografer behöva icke visa sig generade,
därför att deras hjälte hade sällskap med en ganska typisk dåtida furste
med sekulära ekonomiska grundsatser.
1 Armitage-Smith, föhn of Gaunt, s. 134.
3 KÅ 1936, s. 119.
3 Armitage-Smith, a. a., s. 181.
4 »The alliance has ali the marks of a temporary and make-shift
expedient, adopted in haste, repented of at leisure.» Ibdm, s. 182. Somredan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
