Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R 109
uppenbarelserna gå ut i världen. Några våldsamma kyrkliga
opponenter voro de icke, i varje fall gjorde de icke sin kritik
till konkreta reformkrav. De drogo sig undan förvärldsligandet,
och de sociala och kyrkliga händelserna gingo sin gång utan
dem.1
På flera punkter i vår undersökning ha vi antytt, att Wyclif
hade många anhängare både i Oxford och London. Denna skara
är till största delen anonym. Den var tydligen också mycket
blandad, och motiven voro skiftande. Tyngdpunkten av Wyclifs
verksamhet i senare delen av 1370-talet var förlagd till
Lutter-worth—Oxford. Det var också i Oxford, som han vann sina främsta
lärjungar. Han hade nu verkat där som lärare i ett tjugutal år,
hans anseende för lärdom och skarpsinne var fast grundat, och
hans inflytande var stort. Vi ha också sett, hur universitetet tog
Wyclifs parti mot påvebullorna. Hans främsta Oxford-anhängare
vid denna tid voro Philip Repingdon, Nicholas Hereford och John
Purvey, av vilka den förstnämnde dock snart lämnade
lollar-derna, medan de två sistnämnda blevo Wyclifs pålitligaste
medarbetare under hans sista fyra levnadsår.2 Av anhängarna i
1 Den engelska mystikerströmningen hörde givetvis samman med den
stora katolska kontemplativa traditionen, vilken ju också vårdades av
fran-ciskanska och dominikanska mystici på kontinenten. En av de tidigare
engelska 1300-talsmystikerna var eremiten Richard Rolle i Hampole, en
sträng individualist, som gjorde anspråk på en profets direkta inspiration,
vilket ledde till en viss antiklerikal opposition i religiös, stillsam anda.
Rolle var lekman och en lärd Oxford-man, vars skrifter vunno
uppskattning i vida kretsar, icke minst bland lollarderna sedermera. Redan hos
Rolle spårades det nyplatonsk-areopagitiska inslaget, och detta blev mera
fallet hos senare engelska mystici under 1300-talet. Walter Hilton skapade
ett klassiskt verk bland engelska mystici genom sin Scale of Perfection, och
Juliana av Norwich gjorde sig odödlig genom Sixteen Revelations of Divine
Love. Hos dessa mystici fanns förkärlek för den augustinska läran om
Guds suveränitet, syndens metafysiska grundkaraktär och människans
totala fördärv och hjälplöshet. Den religiösa determinismen ledde till
pre-destinationen. Dessa drag framträda mycket klart t. ex. hos Juliana. Om
dessa mystiker, vilka icke voro särskilt excentriska eller föraktade de
hävdvunna kyrkliga formerna, se Manning, a. a., passim, OWST, a. a., passim,
samt Cambridge Medieval History, VII, passim, och Cambridge History of
Engl. Literature, II, passim, jämte DNB.
3 I denna undersökning om Wyclif och hans reformidéer kan icke
frågan om hans medhjälpare få stort utrymme. Dessa höra mera samman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
