Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
Gentemot ordnarnas anspråk att vara samlingsorganen för
de speciellt fromma (»religiosi») ställer Wyclif i sin inledande
del av De apostasia (ss. i—45) sin tes, att i urkristendomen alla
Kristi efterföljare voro »viri religiosi». Nu är det däremot
annorlunda, framhåller han, nu kallas sådana för »religiösa», vilka
genom påfunna sekter, traditioner och andra yttre tecken skilja
sig från övriga människor.1 Men Skriften känner icke en sådan
uppdelning av Kristi efterföljare. Särskilda dräkter äro icke
nödvändiga: »Omnis vera religio consistit in animo. —–
Quis, inquam, dubitat, quin habitus mentis non dependet ab
habitu corporali?»2 Nej, dräkter äro icke av någon betydelse
för religionen, de tillmätas värde på grund av en mänsklig
tradition »preter fidem scripture». Varken yttre ceremonier eller
kläder äro väsentliga för en god religion eller orden. Därför
kan en ordensbroder lägga av sin dräkt utan att fråga påven.
Man blir icke en apostat därigenom. Munklivet (»talis religio
privata») är icke en högre form för kristet liv eller bättre än
det vanliga kristna livet (»communis religio .Christiana»). Tvärtom,
»religio privata» är sämre, emedan »communis religio
Christiana» är enklare, nödvändigare (»ista et non alia requiritur ad
salutem») och har urkristen auktorisering genom Kristus själv
och apostlarna.3 Dominikanerna och franciskanerna hade stora
besvärligheter, innan de och deras regler erhöllo en sen påvlig
auktorisering. Dessutom, tillägger Wyclif en smula spetsigt,
arbeta de bästa männen inom ordnarna på att bliva biskopar
och således lämna ordenslivet. En tiggarmunk, som blir biskop,
skulle således, enligt det nämnda betraktelsesättet anses för en
apostat. Men nu är det tvärtom så, att biskopsämbetet är högre.
Wyclif tillbakavisar en rad invändningar och förklarar, att varje
kristen borde önska ordnarnas avskaffande, ty deras medlemmar
slå främst vakt om sin egen »sekt» och dess regler. Detta
1 Ibdm, s. 2.
2 Ibdm, s. 4. Wyclif gycklar med den vikt man lägger vid
ordensdräkterna: »laicus ydiota vel asinus, habitum talem indutus, fieret ut sic
illius religionis vel ordinis» (s. 5). I den c:a i V» år senare författade De
blasfihemia, s. 209 f., lämnar Wyclif den upplysningen, att en del människor
skaffa sig en tiggarbroders dräkt, som de ikläda sig, när de skola dö,
emedan de tro, att de därigenom säkerställa sin salighet.
3 Ibdm, s. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
