Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉF.R I T Q
fick därigenom stöd från universitetsledningen, vilken eljest hade
varit på vakt mot allt otillbörligt intrång från påve och
biskopar. Detta visade sig också vid ställningstagandet till
påve-bullorna mot Wyclif 1377. Seculares hade också stått i
motsättning till det reglerade livets ivriga förkämpar, och
gränslinjen mellan de två huvudgrupperna, världsklerus och munkar,
bestod. Ett koncilium av tolv doktorer, teologer och
kano-nister, sammankallades av Berton i Oxford för att pröva och
döma Wyclifs satser i nattvardsfrågan.1 Vi sakna tidsuppgift
om denna kommissions sammanträden, men för min del är jag
böjd att antaga, att de höllos efter tillkomsten av De eucharistia,
således i början av 1381.2 Av de tolv doktorerna i denna
kommission voro åtta munkar och fyra seculares, och man kunde
således på förhand förmoda, att domen över Wyclif skulle vara
given.3 Men man var nog icke enhällig i kommissionen, utan
olika teorier voro säkerligen företrädda. Möjligen syftar Wyclif
själv därpå i De blasphemia,4 Snarare gäller väl detta dock
något annat uttalande vid samma tid.5
1 Fasc. Zis., ss. 109, 112 f.
2 Poole, nyss a. a., s. 105, noten, förmodar att domen över Wyclifs
nattvardslära föll först 1382, men detta är omöjligt. Denna Pooles åsikt
uttalades, innan Matthews ovan, s. 99, n. 3, nämnda undersökning skett.
Workman, a. a., II, s. 191, noten 3, antager, att Bertons kommission
utsågs »as early in 1380», medan dess dom över Wyclif skulle ha fallit hösten
1380 eller i början av 1381. Det är mig obekant, varpå Workman bygger
antagandet av detta tidsavstånd mellan kommissionens tillsättande och dess
beslut. Det synes mig högst osannolikt, att denna akademiska
disciplinfråga skulle lia behandlats så långsamt. Så vitt jag kan finna, existera
inga dokumentariska belägg för Workmans mening. Under 1380 synes
saken ha varit en akademisk disputationsangelägenhet, såsom också De
eucharistia bär vittne om. Jfr Mallet, a. a., s. 233.
3 Namn och titlar på de tolv kommissionsmedlemmarna finnas i Fasc.
Zis., s. 112 f. Workman, a. a., II, s. 141 ff., har några data om dem.
4 De blasphemia, s. 89. Här talar han 0111 sju doktorer i Oxford,
som förkastat den åsikten, att Kristi lekamen vore substantiellt i nattvarden.
5 workman, a. a., ii, s. 144, har tagit för givet, att de av Wyclif
nämnda sju doktorerna utgjorde majoriteten i Bertons kommission, vilken
således skulle ha varit oenig i frågan. Jag vill icke bestrida möjligheten
av detta, men det synes mig, att Workman alltför snabbt accepterar den
som självfallen. Emot den talar för det första, att uppgiften hos Netter
Waldensis, Fasc. Zis., s. 112 f., på två ställen förklarar, att beslutet i kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
