Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 9. Guds ord på engelska språket. Förkunnelse och översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
OUNNAR WESTIN
känt, även om man icke heller får antaga, att lollardrörelsen
snart efter Wyclifs bortgång till övervägande del var en
lekmannarörelse.1 Att de predikande Wyclif-lärjungarna vid denna
tid skulle ha särskilt ordinerats och även burit särskilda dräkter,
kan jag icke finna tillräckligt bestyrkt av källorna.2 Det
sistnämnda förefaller helt orimligt redan på grund av den beska
kritik, Wyclif riktade mot munkdräkterna, och den vikt man lade
vid dem. Någon »orden» kunde det aldrig vara fråga om, ty
den bitterhet, som Wyclif vid denna tid utgöt över »sekterna»,
de »privata religionerna», såsom han kallade ordnarna, är
alldeles för stark och äkta för att kunna tillåta honom en så
orimlig inkonsekvens.3
förebilder, och säger, att Gud kan ordinera till sådan tjänst utan biskopens
handpåläggning. Detta är i överensstämmelse med Wyclifs tidigare
uttalanden om det allmänna prästadömet, och det kunde givetvis av anhängare
tydas i rent spiritualistisk riktning. Om W. avsåg detta, är ovisst; i så
fall var detta en ståndpunkt i slutet av hans liv. Jfr nedan, s. 139. Jag
tvivlar således på att dessa Lechlers två belägg kunna anses bevisa, att
Wyclif skapade en krets av lekmannapredikanter. Loserth, Ser möttes,
I, s. xix, accepterar dock Lechlers mening.
1 Inom lollardrörelsen drog man dock sedan konsekvenserna av
Wyclifs lara om alla kristnas plikt att förkunna Guds ord och lekmännens
principiella likaberättigande med sacerdotes. Någon vikt vid ordinationen
lade man icke i dessa kretsar, såsom bl. a. Purveys s. k. Confessio femton
år efter Wyclifs bortgång bär vittne om. Fasc. Ziz., s. 402.
* Visserligen har Jolin Ball, Wyclifs samtida och, som det uppgavs,
lärjunge, som hade sin del i bondeupproret, enligt krönikören, Fasc. Ziz.,
s. 274, använt uttrycket »se ordinaverant circuire totam Angliam prædicando
prædicti Wycclyf materias», men detta är icke bevis för en ordination.
Utom vad förut sagts om Wyclifs ständiga upprepande av uttrycket
sacer-dotes, när det gäller de »fattiga prästerna», kan också hänvisas till vad W.
säger om ordinationen i ett par sena skrifter, De ordine christiano och
De gradibus. cleri ccclesie (Opera min., s. 129 ff.).
3 Krönikörerna berätta visserligen om efterföljarna i ordalag, som
kunde leda en att tro, att liär var en orden med särskild dräkt. Så Hist.
Angl., I, s. 324, Chron. Angl., s. 395, Chron. H. Knighton, II, s. 181. Jfr
Fasc. Ziz., s. xl f.; Lechler, a. a., I, s. 421; Buddensieg, a. a., s, 169 f.;
Workman, a. a., II, s. 203. Vad som synes stå fast, är, att de »fattiga
prästerna» självfallet klädde sig i enkla, grova kläder, ofta vandrade
omkring och predikade samt blevo förmedlare till folket av Wyclifs
reform-idéer. Mot särskilda dräkter uttalar sig Wyclif också i en skrift från
sensommaren 1383, De fmidatione seciarum. Jfr härtill också H. L. Cannon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
