Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 9. Guds ord på engelska språket. Förkunnelse och översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉF.R
I T Q
sacerdotes.1 I en predikan framhålles också, att det viktiga
var, icke prelaters licenser, utan Guds, vilket dock icke med
nödvändighet behöver gälla andra än sacerdotes. Dock
tillägger han, att man enligt evangeliet bör bedja Gud, att han
sänder arbetare till sin skörd, »quia nisi ipse miserit tota alia
missio ypocrita est venenum».2 Här göres en spiritualistisk
synpunkt så starkt gällande, att man knappast kan tänka, att icke
Wyclif avsåg att låta den gälla även för lekmannapredikanter.
I så fall är detta en åsikt från Wyclifs sista två år.3 I en
annan skrift från 1383 framhålles, att varje predestinerad är en
präst, lekmannen är sacerdos, och biskoparnas akter (»signa
sensibilia a prelatis cesareis introducta») äro överflödiga.4
Kampen mot tiggarmunkarna fortsatte, vilket man märker
både i predikningarna och i olika skrifter.5 Huruvida det är
Wyclif, som talar i några engelskspråkiga skrifter mot dem,
är ovisst, men det är dock åsikter, som tillhöra honom och hans
krets.6 Som förut antytts, hade de olärda sacerdotes pauperes
utsatts för smälek och förföljelse. Tiggarmunkarna voro lärda och
ville gärna spela överlägsna mot de »fattiga prästerna». I denna
motsättning var det, som Wyclif kom att draga konsekvenserna
av sin åsikt, att olärda men av Gud kallade och andligen
utrustade predikanter voro av större betydelse för kyrkan än
många, som vistats vid universitet och colleges. Redan i De
officio pastorali hade han framhållit, att apostlarna icke hade
tagit några grader och att Jesus förbjudit dem att låta kalla
sig mästare, men de predikade dock bättre än dessa moderna
1 Sermones, I, s. 281, Sermones, II, s. 229 (predikan över Matt. 10: 16).
Jfr ibdm, s. 234 (predikan om de 72 lärjungarnas utsändande, Luk. 10: 1),
och ibdm, IV, s. 262 (predikan över Luk. 8: 11: »Säden är Guds ord»),
2 Sermones, II, s. 282.
3 Jfr ovan, s. 134, noten från föreg. s.
4 De quattuor sectis novellis (Latein. Streitschr., s. 241 ff.), s. 258 f.
Jfr följande i Sermones, III, s. 73: »Et hec racio quare quidam fideles eciam
sacerdotes simplices non cessant constanter evangelizare propter
excommu-nicaciones vel censuras alias Antichristi.»
3 En rad av dessa smärre stridsskrifter mot ordnarna, »sekterna» eller
»privata religionerna», finnas i Latein.Streitschriften. Jfr Shirley—Loserth,
Catalogue, s. 16 ff.
6 Unprinted Works, s. 39; Sel. Engl. Works. III, ss. 366 ff., 402 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
