Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 10. Lutterworth-herdens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF 0GH- HANS REFORMIDÉER
155
gratia predestinationis, icke gratin justificationis. Därav följde,
som senare i calvinismen, att Kristi gärning icke främst blev
causa meritoria utan snarare causa instrumentalis, bakom vilken
den outgrundliga gratia predestinationis stod. Inkarnationen var
det avgörande. Wyclif talar visserligen om justus men icke om
hur människan blir en sådan. Han talar om tron, men det är
en fides, som beskrives sålunda: »Primus et supremus sensus
hominis est intellectus qui ad credendum Deum est finaliter
■ordinatus».1 Det kända bibelordet »corde creditur ad justitiam»
förklarar han sålunda: »Hoc est, quocl homo sit justus,
recjui-ritur ipsum credere intellectu.» Tron betecknas som »virtus
fundamentalis». Trots de spiritualistiska dragen var Wyclifs
åskådning övervägande intellektualistisk och moralistisk.
Men över Hus och Böhmen flödade dock ett mäktigt
inflytande från Oxford—Lutterworth in i den stora reformationen.
1 Sermones, IV, s. 113. I Sermoties talas rätt mycket 0111 fides. Jfr
•också Trialogus, s. 133 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
